Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Hjalmar lofvade att komma både på X.
Y. Z. och på Kuopiobestyrelsens möte, glömmande
Nuijan och pro-exercitio, och sväfvande i sjunde
himmeln af förtjusning. Till slut fick han ännu
tillfälle att deklamera «Wilhelm von Schwerin»
under allmänt bifall, och det satte kronan på hans
belåtenhet.
Kamraterna följde honom hem; ett par af dem
höll honom under armarna, dels af vänskap, dels
af hänsyn till den farliga novemberhalkan. . . .
Daniel hade redan gått ut, när Hjalmar ett
stycke fram på förmiddagen kraflade sig upp ur
sängen med värkande hufvud och orediga
hågkomster af hvad som passerat senare på kvällen.
Medan han klädde sig, dök det ena minnet efter
det andra upp. Med den angenäma förnimmelsen
af hans triumfer blandade sig den icke fullt lika
angenäma att han gifvit särskilda löften, som
kanske skulle bringa honom i en tråkig ställning till
sina närmaste vänner, och särskildt till Daniel.
Han beslöt att gå ut och för att reda sina
tankar i det vackra vintervädret göra en promenad
öfver Långa bron kring Djurgården. Men när
han, tagande vägen längs Esplanad- och
Unions-gatorna, passerade förbi »Gropen» i det Resvojska
huset, fick han plötsligt en mycket stor lust efter
en seidel öl och en sill, och i ett nu dök han ner
längs den smala trappan.
I halfmörkret urskilde han vid ett af borden
i källarens midt två äldre afdelningsmedlemmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
