Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till öfverklassmänniska — lika litet som ni kan
kläcka ut örnar i ett kråkbo, ni må hissa det huru
högt som helst i furutoppen!
Kurre gaf till ett högljudt skratt. Ingeborg
smålog tveksamt.
— Är det med sådana argument du försvarar
bildningen, så ger du det bästa bevis på motsatsen
af ditt påstående! — Daniels röst skälfde af
förtrytelse, han steg upp och gick ner för
verandatrappan till trädgården.
— Hur kan du såra på detta sätt — det är
ofint och taktlöst, och Daniel har rätt att stämpla
dig som den obildade! sade Kuno häftigt.
— Pyh! blåste Wirén, det var mig ena
ömtåliga nerver herrarna bestå sig!
Ingen fortsatte samtalet. Men från denna stund
undvek Daniel så mycket han kunde Wiréns
sällskap, fastän det gjorde att han kom ännu mindre
tillsammans med Ingeborg än förr. Hon visade
honom, tyckte han ett par gånger, märkbart att
hon var bedröfvad öfver hvad som händt, hon
höll sig borta från gossarnes segelfärder, hon
satt på sitt rum och läste eller spelade oftare än
förut, men hon gjorde intet för att träffa Daniel
ensam och tala med honom, och om en tid hade
Wirén henne med sig igen, hvad han än föreslog
och arrangerade.
Den pinsamma episoden gjorde emellertid att
Kuno och Daniel allt mera slöto sig tillsamman,
medan Ingeborg, Wirén och Kurre liksom bildade
ett kotteri för sig. Förhållandet mellan Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
