Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot entusiasm och ras mot ras, och dessa faktorer
voro oåtkomliga för förnuftets skäl. Men de unga
männen lärde sig båda någonting, som alltför få
i dessa strider lärt, nämligen att se i hvarandra
hederliga människor, drifna af de ärligaste motiv
att arbeta på fosterlandets bästa. De insågo att
de alltid skulle komma att beklaga att den ena
icke tänkte som den andra rörande medlen; Daniel
uppskattade i Kunos tycke alltför högt den finska
rasens förmåga att i kulturellt afseende stå på egna
fötter och alltför ringa det svenska språkets
behöf-lighet såsom kulturspråk i Finland. Kuno åter var
blind för den nationella rörelsens omätliga betydelse
för folkets uppfostran, och satte sig öfver en så
viktig och naturlig fordran, som att detta folk måste
få sin bildning på sitt eget språk, liksom han
icke heller förstod att klyftan mellan de bildade
och obildade i längden icke kunde bestå, utan
måste utjämnas genom att de bildade tillägnade
sig folkspråket. Men de kunde aldrig tänka sig
att denna olikhet skulle vara i stånd att
uppsluka allt hvad de hade gemensamt, att växa ut
till det enda lifsintresset, diktera både känslor och
handlingar och bygga en mur mellan dem, öfver
hvilken de blott skulle hafva misstankar och
glåpord att kasta till hvarandra.
Så gingo sommarens korta veckor. Wirén
lämnade Stenbacka tidigare än de andra — Daniel
var då ute på en föredragsresa till närmaste socken
— och de första dagarna af september foro alla
in till Helsingfors för att följa Ingeborg. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
