Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marken svartgrå, husens väggar alla lika grå af
det daskande regnet, hafvet grått med sitt istäcke
stadt i upplösning så långt man kunde se, luften
grå af dimmor och fukt, och midt i allt detta
människorna, mörka och färglösa som klädda till
begrafning . ..
I utsprånget, »lyktan», till en salong vid
Hen-riksgatan, därifrån man kunde se bort öfver
espla-naden och salutorget, långt ut åt Skatudden och
ännu vidare, satt fröken’Hilja Ringdahl. Hon var
en blondin med något stora, regelbundna drag.
Hon såg icke illa ut, ehuru öfver hennes litet för
breda mun låg ett uttryck, som verkade
osympatiskt. Hennes ljusblå ögon hade rykte om sig att
kunna väcka äfven den likgiltigaste till svärmeri,
när de ville. Hon sades hafva fäst dem på många
med samma framgång, men sedan slutit dem igen
och gjort en ända på svärmeriet, när hon själf fått
nog. I det hela uttryckte de just ingenting, dessa
runda ljusblå ögon, med sina hvita ögonfransar, inen
de harmonierade så ostördt med det blonda håret
och den bleka hyn. Hilja Ringdahl var emellertid
de fennomanska sällskapskretsarnas skönhet ex
professo. När hon i tablåer kläddes i hvit tröja
med silfverbrisk och rödt band i håret, så kunde
man icke tänka sig någonting mera finskt — och
hon fick stå i alla tablåer och applåderades alltid
lika ifrigt och förlofvades bort med partiets alla
unga söner — tills hon en dag beslöt att vara
mätt på tablåtriumferna och egna sig åt högre
mål. Hon tog studentexamen och begynte gå på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
