Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade Brandt föreslagit Daniel att först besöka
Berlin, där rådfråga vetenskapsmän och sedan resa
till de stora konsthärdarna, Dresden, Munchen,
Florens, Rom, Paris. Redan tanken på att kunna
göra en sådan färd försatte Daniel i hänförelse.
Att i två år vara borta från allt gräl och småsinne
här hemma, att bara njuta af skönhet, att arbeta,
att lära sig och när man återvände, kanske kunna
verka något för smak och konst här hemma, kunna
lära en yngre generation att förstå hvad man själf
skattade högst — och hvem vet, kanske en gång
nå sin belöning i alla äfven de skyggaste
framtidsdrömmars förvärkligande!
Så fort Daniel fått sina förberedelser
undangjorda, skulle han resa. Det räckte dock litet, ty
senator Ekroth hade semester och var på sin
egendom, och lånetransaktionen tog därför tid. För
öfrigt var Daniel helt belåten med att icke behöfva
träffa Hjalmar och hans fästmö. När förlofningen
eklaterats — på sommaren, kort före
kommunalrådet Ahlfelts död — hade han visserligen skrifvit
till Hjalmar ett så varmt bref han kunde; men
Daniel hade sett Hilja tillräckligt för att ana
hvil-ken andel hon själf hade i förbindelsen, han kände
bankdirektörens brutala åsikter och fruktade innesrt
att denne i sin blifvande svärson skulle få en
smickrad och lydig tjänare. Det hela var honom
osympatiskt och gjorde honom ondt för Hjalmars
skull.
Under sin vistelse i Helsingfors träffade Daniel
ett par gånger Kuno. Han skötte tillsvidare den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
