Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imposant. Högt öfver byggnadernas tak och
skorstenar höjde sig Nikolaikyrkans silhuett, nästan
vidunderligt stor, mot himlen, som färgades
matt-röd af reflexerna från gasljuset. Till höger reste
sig konturen af den andra kyrkan på Skatudden,
och dess snöhvita tak lyste genom mörkret. Från
den gled ögat längre bort till uddens spets, till
hamnfyrarnas blinkande lågor och den hackiga
linje bakom dem, som Degerölandets svarta tallar
tecknade mot det dunkelblå fästet. Nedanför bärget
bredde sig hamnen med ångbåtar och skutor, en
del liggande ute på fjärden och urskiljbara blott
på sina masters linjer och lyktornas ljus, som
sväf-vade upp och ner i takt med vågorna. Bortom
Brunnsparkens yfviga löfmassor syntes Sveaborgs
mörka konturer och i söder hafvet ända till Gråharas
sken och långt bakom det, markerande vid
horisonten sin gräns med en skarp svart rand, ofvan
hvilken den vida himlen hvälfde sig en nyans
ljusare, fastän stjärnlös och tung.
— Det är musik i Brunnshuset, sade Kurre
och pekade ner åt den upplysta restaurationen
midt bland trädens dunkel, skola vi inte gå ner
och äta en portion, efter det är sista kvällen vi
träffas — vi behöfva ju inte sitta länge?
Daniel samtyckte genast. Det var honom, när
han gick där och tänkte på kvällens möte med
Ingeborg och hvad hon sagt och kunnat mena,
som om han i Kurre haft vid sin sida någonting
kvar af henne.
På verandan i Brunnshuset spelade ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
