Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musikkapell, medan några enstaka gäster, insvepta
i rödrandiga filtar, sutto vid borden och huttrade
vid sina tutingar eller portioner.
— Det är kyligt här, blåsten ligger på från
hafvet, sade Kurre, låt oss gå in i salen.
De satte sig vid ett bord nederst vid dörren,
så att de godt kunde höra musiken.
— Otrefligt här inne, sade Daniel, men kanske
ändå bättre än i blåsten där ute.
Salen var blott till hälften upplyst. De flesta
borden hade inga borddukar, utan visade den
nakna träskifvan. I fonden stod en halft förfallen
teaterscen och gapade med uppdragen ridå. Öfver
det hela en doft som den, hvilken sitter kvar i
en värdshuslokal på morgonen efter en stor
backanal, blandad af reminiscenser af tobaksrök, utspildt
öl, instängd luft och människor.
När de slutat sina portioner, yrkade Kurre på
kaffe och ett glas punsch. Daniel ville icke neka.
Vid punschen sade Kurre, som återfått sin vanliga
raljerande ton, plötsligt:
— Nå du har väl genom Kuno hört om det
stora evenemanget som förestår hos oss?
— Nej . . . hvad?
— Se på, att inte Kuno skvallrat om det för
dig . . . kanske jag då borde hålla munnen, jag
också . . . men det är ju knappast någon
hemlighet mera och blir det snart ännu mindre ... Jo,
naturligtvis att Ingeborg skall gifta sig med Wirén!
— Det är inte sant!
Daniel stötte sitt glas i bordet. Han var all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
