Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes plötsligt vakna, räta upp sig och göra sig
beredda. Ögon och öron riktades åt det håll, där
rektor Viberg nu reste sig från sin plats.
Han var en bemärkt man, en framstående
pedagog och historiker, sedan någon tid
landtdags-man i prästaståndet för sitt stifts skollärare och en
af ståndets flitigaste talare. Ännu icke fyllda
fyrtio år hade han namn om sig att vara kunnig och
slipad. På samma gång hade hans förtidiga
framgångar dock gjort att han, jämte en viss oförmåga
att bilda sig en själfständig åsikt, bibehållit ett
drag af brådmogenhet och naivitet. Han hade i
början visat sympatier för de unga — han var ju
själf liberal! — men när man gått honom in på
lifvet, hade han i mångfaldiga tonarter varierat sitt
karaktäristiska »visserligen . . . men å andra sidan»
.. . under närvarande förhållanden», och så vidare
— detta zwar, som Goethe fördömer såsom
obeslutsamhetens och feghetens tecken. Och när
man vände ryggen, hade Viberg åter resonnerat
med de gamla ledarne och hans »visserligen» hade
från en tveksam invändning vuxit till en aktiv
öfvertygelse. Men han aktade sig att kraftigare
betona denna öfvertygelse, ty han hittade alltid
åter på nya »visserligen». Hans ståndpunkt blef
därför ett ständigt famlande, ett försök att
åtminstone synas medla — i grund och botten var han
dock en rättrogen gammalfenoman — och hans
tal blef ofta en hopning af konditionala, potentiala
och adversativa satser, hvilka icke mynnade ut i
något påstående, knappast i någon hufvudsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
