Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Ekroth hade tagit sig friheten begära
ordet endast för att säga — och han gjorde det
mycket sirligt och artigt — att han omöjligt kunde
vara med om magister Mallins åsikter, utan ville
mot dem inlägga sin lifliga protest.
— Förbannade bracka! trumpetade Ravander
så högt, att de närmast framför honom sittande
vände sig om. Men bankdirektören sände sin
blifvande svärson en gillande nick.
Det blef oreda i diskussionen. Professor Helin
sökte förgäfves hålla den ihop. En präst från
landsorten uppträdde med ett mycket långt, skrifvet
andragande, som utmynnade i ett otal punkter,
och det blef fråga om att fatta resolution rörande
dem. Man talade hit och dit, man kom med tusen
förslag och motförslag, medan hufvudsaken fick
hvila. Ändtligen ropade ordföranden, uppbjudande
alla sina röstresurser:
— Professor Wilcke har ordet!
Det blef moltyst i salen. Några drogo sina
stolar närmare den ryktbare ledaren, andra stego
upp och ställde sig vid väggen ett stycke från
hans plats, där han, krokryggig och plirande under
glasögonen åt alla håll, stod och höll med båda
händerna i stolskarmen framför sig.
Han talade lågt, afmätt och lugnt. Hans ord
voro icke skarpa, ty han älskade i allmänhet att
svepa sin radikalism i ett slags mjuk, insinuerande
form. Men andemeningen var oförtydbar.
Han ville egentligen icke säga någonting af
egen fatabur; han ville nu som alltid hänvisa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
