Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kvällarna sjöng Agnesina för honom. Modern
ackompanjerade på gitarren, föll m med gamla
neapolitanska visor och var ifrig att lära Daniel
dem. Hon lämnade aldrig sin dotter på
tuman-hand med honom, ja, när de sutto tillsammans
och Daniel vände sig till Agnesina, skyndade hon
alltid att svara i dotterns ställe. Daniel förargade
sig öfver denna påhängsna pratsamhet, som afbröt
alla hans försök att närma sig flickan. Han kände
sig dragen till henne. Hans sinnen njöto på ett
egendomligt sätt af denna vackra, nyutspruckna
ungdom, som lekte och sjöng i livar linje af hennes
gestalt. Han hade en omedveten lust att vistas
nära henne, att höra hennes röst, att möta hennes
ögon, utan att störas af andra, och söka utforska
hvad det var som stundom lyste till i den beslöjade,
halft skygga blicken. Intet af detta stod så klart
för honom, att han skulle resonerat därom med sig
själf eller jämfört det med känslor, som fyllt honom
förr. Det var blott sporadiska förnimmelser, men de
väckte ett sällsamt välbefinnande och en längtan
tillika, och det sjöd ibland i hans ådror, som hade där
plötsligt begynt rinna ett nytt slags blod .. .
En afton vid jultiden gjorde Daniel med de
båda damerna och ingeniören en promenad i
Trastevere. De glömde sig kvar på en osteria,
där det var lustigt folkiif att se, och drucko rätt
mycket af det oljiga, gula landtvinet. Daniel fick
rå om Agnesina mer än någonsin förr, han satt
bredvid henne och lifvade upp henne allt mera,
medan signoran fullständigt slog embargo på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
