Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–Hjalmar är», skref gumman, »som du kanske
vet, hemkommen från Moskva. Jag vet nu inte
hvad den färden egentligen tjänte till, för han
kunde ju så mycket ryska förut som man tycker
han borde behöfva på sin juridiska bana, men det
var hans blifvande svärfar som yrkade på det och
skaffade honom ett stipendium, när Ekroth inte
gärna ville betala resan. Ja, du vet väl att
Ringdahl nu är i senaten — få nu se hvad det blir af allt
detta, jag tycker han är så tråkig och egenkär och
härsklysten, och Ekroth och han komma just inte
heller väl öfverens. Det är så grymt ledsamt att
Hjalmar nu skall ha kommit in i den där klicken,
hans fästmö liknar mycket sin pappa, drifver igenom
hvad hon vill, och fast hon ju nog är en rapper
flicka och inte ser hon illa ut heller, så var
det ändå någonting så helt, helt annat jag hade
önskat, ja kära du, man vet så litet hur det går
här i världen! Det vore så roligt om du ville
skrifva några förnuftiga ord till Hjalmar, så skulle
kanske det ledsamma inflytandet få en motvikt.
Det skall bli bröllop i vår när Hjalmar tagit sin
examen, och så skola de resa till Norge på en
liten tur, skrif nu dessförinnan, sedan skola de bo i
samma hus som svärföräldrarna, han harju byggt
åt sig så gentilt och där få de en liten våning,
så ledsamt ändå för honom att inte alltid ha fått
följas åt med dig, han hade blifvit så van vid det
alltifrån barndomen, och nu ser jag att det skulle
ha gjort honom godt. Kära Daniel, din gamla
tant har det så svårt ibland när hon tänker på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
