Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref till den af vännerna, som säkert bäst skulle
förstå honom, Henrik Brandt.
Han hade, sade han, under denna
utrikesvi-stelse vaknat till kritik af förhållandena i hemlandet
och han hade kommit till den öfvertygelsen att det
unga partiet måste, för att göra nytta, i främsta
rummet använda kritikens vapen, rikta dem mot
all falsk öfverskattning, lära sig och andra att
bedöma sig själfva och sina resurser på ett
förnuftigare sätt än hittills.
»När man ser sakerna från fjärran, tänker
man med ett visst medlidande på de många
därhemma, som gå ikring och tro på den där
etnografiska patriotismen och veta intet så skönt som
en tafla med finngubbar från hedenhös och sträfva
för att kommande generationer skola bygga sin
kultur på Kalevala och möjligen Elgskyttarna. De
hafva en underlig mani att anse kärleken till hemmet,
torfvan, folket, språket — allt detta, som utgör
den naturliga patriotismen — nödvändigtvis böra
utesluta intresset för allt främmande, ja
nödvändiggöra ett visst hat till de vida, soliga världarna,
som breda ut sig bortom hemmets knutar, en
skygghet för hvarje ljuslåga, som lyser starkare
än de egna talgdankarna. De äro korttänkta nog
att icke inse resultatet af en dylik isolering: — först
ensidighet, så stagnation och sist en ofelbar andlig
död. Att tillgodogöra sig de allmänna
kulturvärdena och taga dem därifrån vi lättast få dem
är för dessa patrioter nästan ett förräderi mot
nationalitetsprincipen! På afstånd tyckes det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
