Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Xll.
Med Kuno, som på utsatt dag tog emot Daniel
i Nizza, kom en hel minnesfylld Stenbacka-stämning
och blandade sig i söderns luft och färger. ..
Det var den gladaste stund Daniel upplefvat
under hela sin resa, när de åter sutto bredvid
hvarandra och talade om allt hvad de hade gemensamt.
Kuno hade blifvit så manlig och stark, en riktig
naturmänniska, med dragen friska af ständigt utelif,
med raska vändningar och öppen blick. Allt hade
tagit en fastare form hos honom, tyckte Daniel; det
var som om hans konturer nu först stadgat sig
ordentligt, när ett bestämdt innehåll fyllt upp dem.
Han såg också på världen med andra ögon än
förr. Det hade hittills alltid suttit kvar hos honom
en viss saknad efter någonting som han icke fått
vara med om, och däraf hade kommit en litet
skygg inbundenhet. Men allt detta hade han kastat
bort. Nu gick han upp i sitt arbete med lif och
själ, och om han njöt af hvad han fick se här ute,
så var det icke mer med en vemodig längtan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
