Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, tänk, att den första människa jag
skulle stöta på utomlands var ni — och tänk att
vi båda nu sitta här, långt borta hemifrån och
midt ibland obekanta — som midt i en öken!
Det påminner mig med ens, vet ni om hvad? . . .
Ingeborg skrattade ... Jo, om den sommaren, när
vi ströfvade på tumanhand i skogarna vid
Stenbacka eller jag rodde er i min båt ute på
fjärden ... det var bra roligt! . . . och nu tycker jag
det är samma stämning öfver oss, fast vi inte
träffats på så länge. . . ja, mycket, mycket länge!
Det var som om ett genljud från fordom i
hennes tonfall nått Daniels öra.
— Ja, det är tider sedan dess, och mycket
har förändrats, tilläde hon allvarsamt. .. Men
berätta mig nu något om er själf, er resa, ert
arbete ... Är ni riktigt nöjd? . . . Snart skall ni
väl disputera? . . . Hur redde ni er i Paris, när
Kuno lämnat er ensam? . . . Och är ni allt ännu
en lika stor fennoman som förut?
Frågorna kommo så tätt, att Daniel
småleende måste be att få gå i ordning med dem.
Och han berättade, ifrigt, som om det beredt
honom själf en glädje att skåda tillbaka på den
färd som nu nalkades sitt slut. .. han berättade
om sina intryck från de olika orter han sett, om
sina arbeten och den uppmuntran han fått, och
om allt annat som trängde sig på honom. Ofta
afbröt honom Ingeborg till hans stora förvåning
med en lugn anmärkning:
— Det där vet jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
