Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partiorganet; Daniel vecklade upp det för att se
hvilka grofheter Helsingforsbrefvet i dag skulle
innehålla. Men i detsamma öppnades en dörr
och Hjalmar trädde in.
Det såg ut som om han först icke känt
igen Daniel. Han stannade vid dörren, rättade
sin pince-nez och kastade på honom en främmande
blick. Men när Daniel reste sig, räckte han fram
handen och skyndade emot honom.
— Nej se, så rart främmande! Välkommen!
Jag höll på att inte känna igen dig, så fin och
utländsk som du blifvit!
Daniel fäste sig vid att Hjalmar själf förändrats.
Han hade blifvit fylligare och han bar ett kort,
ljust helskägg. Dessutom var där ett främmande
drag, som Daniel ej tyckte om, öfver hans
utseende — kanske en följd af pince-nez’en.
— Goddag, Hjalmar, det gläder mig att se
dig igen. Du är inte heller alldeles lik dig.
— Har du ätit frukost? — Jag skall säga till
Hilja — vi slutade just. . .
Hjalmar vände sig mot dörren.
— Nej tack, jag har nog ätit... Nej tack,
jag har inte lärt mig röka, tilläde han, när Hjalmar
räckte fram en låda cigarrer.
— Jaså, asket som förr, sade Hjalmar, i det
han slog sig ner i sin skrifstol.
— Nå, det vet jag just inte . . . jag tror jag
varit en rätt stor sybarit under dessa år, i bredd
med er här hemma!
— Ja, du har naturligtvis njutit mycket på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
