Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väntat, väntat att se någonting stort och vackert
växa fram, öfver hvilket hon kunde triumfera
tillsammans med honom . . . ja, han begynte föreställa
sig att de båda hade del i detta verk, att det var
som deras gemensamma barn, på hvars födelse de
bidade med lika stor ängslan och lika stor fröjd ...
Ingeborg skulle komma hem i början af hösten.
Daniel ville anstränga sig till det yttersta för att
vara färdig till dess. Han låg så godt som hela
sommaren i Helsingfors, han läste korrektur och
skref samtidigt på de sista kapitlen, och han gaf
sig knappast ro att någon söndag resa ut till Kuno.
Men han blef ändå fördröjd, och först i november
såg han sig stå vid målet.
Ingeborg kom, och Daniel träffade henne. Det
var icke mer än några ögonblick, och det växlades
icke några tydliga ord, men Daniel hörde och såg
tillräckligt för att veta att intet af julikvällens tysta
löften hade glömts.
Wiréns skulle nu bosätta sig i Helsingfors för
åtminstone ett par år framåt. Han hade under sin
vistelse i England lagt i dagen en obegränsad
arbetsförmåga och grundlig insikt i sitt fack, och
nu hade han blifvit kallad till ledare af ett stort
tekniskt företag i hemlandet, på vilkor som för
hans år ansågos synnerligt fördelaktiga. Tills Wirén
hunnit ställa allting i ordning i hemmet, skulle
Ingeborg dröja på Stenbacka.
En enda gång fick Daniel tillfälle att resa dit
ut. Det var en vacker septembersöndag med djup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
