Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg upp mot honom, och i hennes ögon,
som nyss öfverfarits af en fuktig glans, tindrade
ett leende.
— Nu måste vi gå dit upp, sade hon och
lämnade Daniels hand. Kuno har kommit hem
från sin utflykt till prästgården och saknar oss.
A propos, tilläde hon skämtsamt, medan de stego
sandgången uppåt, har ni märkt att Kuno blifvit
så tankspridd på senare tider?
— Nej, sade Daniel, jag har verkligen träffat
honom så litet. . .
— Jo, han umgås med planer att göra slut på
sin ensamhet och ge Stenbacka en värdinna!
— Hvem i alla dagar skulle det kunna vara
— jag är högst nyfiken?
— Ja, det är för besynnerligt! Kan ni tänka
er att Kuno blifvit kär — och det gäller den
nya kyrkoherdens dotter, en fröken, som gått
igenom finska fortbildningsläroverket och skall
göra propaganda för fennomani i socknen! Jag
vet ingenting af egen erfarenhet, utan har mina
upplysningar af Kurre, men intresserad är han,
så mycket har jag kunnat märka. . .
— Det vore egendomligt, sade Daniel
allvarsamt. Hvad skulle er far ha sagt till något
sådant!
Ingeborg slog ner ögonen för Daniels frågande
blick och svarade icke. Utan att växla flera ord
kommo de fram till verandan. Med sisla
aftonbåten reste Daniel åter in till staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
