Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Daniel fått sin afhandling färdig, gi
han upp till Ingeborg och lämnade henne det första
exemplaret. Hon var lika glad som han själf
och lyckönskade honom af fullaste hjärta. Hon
skulle naturligtvis komma upp på
disputations-akten . .. och skulle de inte sedan på kvällen kunna
tillsammans besöka den stora soarén för de
nödlidande i Societetshuset, icke sant, och fira
framgången — det passade ju utmärkt att den gick
af stapeln samma dag! — Det var ju för öfrigt
ett evenemang, båda språkpartierna hade för en
gång slagit sig ihop, och där finge man visst
se Kuno göra sin kur för den sköna
proste-dottern!
Wirén kom in och deltog i samtalet. Den
roade honom mycket, denna historia, som han för
resten ej alls trodde på.
— En fennomansk prästgårdsflicka, värdinna
på Stenbacka — nej, vet ni, Kunos pappa skulle
vända sig i sin graf! Och jag undrar just hvad
Kuno själf skulle göra för en min, när han vaknade
ur den första kärleksyran!
Daniel hade fruktat att mötet med Wirén
skulle bereda honom obehag — det hade kommit
så mycket till den gamla antipatin, sedan de sist
träffades! Men märkvärdigt nog fann han honom
mera sympatisk än förr. Det stötande och
utmanande i hans sätt hade slipats bort. Han var
vänligt uppmärksam mot Ingeborg, och Daniel
tog han som en gammal kamrat. Daniel förstod
icke huru han kunde låta bli att hata honom död-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
