Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den finska konstens historia eller något annat
liknande tacksamt stoff, ty det är i hvarje händelse
en vansklig, för att icke säga omöjlig sak för en
finsk forskare att uträtta någonting på områden,
som ligga honom så fjärran ... vi böra lugnt låta
herrarna därute sköta sig själfva och i stället
syssla med hvad som angår oss!
Ja, det kunde ju vara opponentens åsikt, menade
Daniel. För sin del hade han en annan, som han
icke ansåg mödan lönt att här närmare utveckla.
Han öfverlämnade för öfrigt åt opponenten själf
att slå mynt äf sina luminösa idéer.
När nu principfrågorna på detta sätt voro
undanstökade, gick man öfver till detaljer.
Lindman hakade sig fast vid tryckfelen, beskyllde
författaren för otillräckligt citerande, gnatade öfver
formsaker och var öfver hufvud mycket missnöjd.
Daniel svarade nästan ingenting — en gång, då
opponenten uppmanade honom att yttra sig om
ett inkast han gjort, genmälde Daniel att han
väntade till dess oppositionen skulle beträda de
sakliga anmärkningarnas mark. Hela ceremonin
var slut redan klockan ett. Lindman gaf ett mycket
knapphändigt slutomdöme, och Daniel tackade
honom torrt för det besvär han gjort sig.
Under disputationen hade Daniel längst borta
i bakgrunden af auditoriet varseblifvit Ingeborg,
där hon satt bredvid senatorskan Ekroth, till hälften
skymd af en skock studenter, som trängdes vid
dörren, och under det Lindman talade hade han
ofta låtit sin blick fara dit bort. När allt var slut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
