Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning rörande Himmelens fröjder, samt om bröllop derstädes - 8. Derefter gick ängeln tillbaka till huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra sjöngo ljufva qväden, hvarmed de smekte de
närvarandes öron; andra sutto vid källor och ledde springåderns
vatten i olika former, medan andra lustvandrade, språkade
och kringströdde artigt skämt; andra åter sprungo, lekte och
dansade, här i takt och der i ring, medan andra gingo in i
de små trädgårdshusen för att hvila på sofforna, förutom
flere andra slag af paradisisk glädje.
Sedan man sett detta, förde ängeln sina följeslagare
genom kretsgångar hit och dit, samt slutligen till [åtskilliga]
som sutto i en den skönaste rosengård, omgifven af oliv-,
pomerans- och citronträd; vaggande höllo de händerna under
kinderna, sörjande och gråtande.
Ängelns följeslagare tilltalade dem och sade: »Hvarföre
sitten I så?»
De svarade: »Det är nu sjunde dagen, sedan vi kommo
i detta paradis. När vi gingo in, tycktes vårt sinne likasom
upplyft till himmelen och inlåtet i dess fröjders innersta
sällheter. Men efter trenne dagar började dessa sällheter mattas,
och i våra sinnen upphöra, samt blifva omärkliga, och
således inga. Och när så våra inbillade fröjder dött bort,
fruktade vi att förlora allt vårt lifs nöje, och vi hafva blifvit
tvehågsna rörande den eviga lycksaligheten, huruvida det
finnes någon. Och sedan hafva vi vankat omkring på vägar
och öppna platser för att söka porten, genom hvilken vi
kommo in. Men vi hafva gått hvarf på hvarf, samt frågat
dem vi mött, och några af dem hafva sagt, att ingen port
finnes, emedan denna paradisiska trädgård är en vidsträckt
labyrint, som är sådan, att den som vill gå ut, kommer
djupare in: ’derföre kunnen I ej annat än blifva här i evighet.
I befinnen eder i midten deraf, der alla förnöjelser äro i sin
medelpunkt’.»
Vidare sade de till ängelns följeslagare: »Här hafva vi
nu suttit i en och en half dag, och som vi äro utan hopp
att finna utgången, hafva vi satt oss ned på denna
rosenbädd. Och vi se omkring oss i ymnighet oliver, drufvor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
