Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning rörande Himmelens fröjder, samt om bröllop derstädes - 10. Derefter gick ängeln med sina följeslagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragningskraft. Men strax lopp en till från slottet med befallning, att
två lakejer skulle leda ut mig, och återföra mig
uppgångsvägen, ända till mitt hem. Och när jag väl var hemma,
förekom jag andra och mig sjelf såsom menniska.»
Den Tredje sade: »Jag har haft en beständig
föreställning om himmelen ifrån rum, och icke ifrån kärlek, hvarföre
då jag kom till denna verld, jag intogs af ett stort begär
efter himmelen. Och jag såg [åtskilliga] som stego dit upp,
och jag följde med dem, och jag slapp in, dock icke mer
än några steg. Men då jag ville fägna mitt sinne utaf
föreställningen om fröjderna och sällheterna der, så föll i följd
af himmelens ljus, som var hvitglänsande som snö, hvilkets
väsen säges vara vishet, en domning öfver mitt sinne, och
deraf mörker öfver mina ögon, och jag började bli vansinnig.
Och af himmelens värme, som motsvarade det ljusets
hvitglans, och hvars väsen säges vara kärlek, [började] hjertat
genast klappa i mig, ängslan betog mig, och jag plågades af
en inre smärta, och jag kastade mig baklänges på marken
der. Och under det jag så låg, kom en drabant från slottet
med befallning att långsamt bära mig ned till mitt ljus och
min värme. Och när jag kom dit, kom min ande och mitt
hjerta till mig igen.»
Den Fjerde sade, att äfven han varit i föreställningen
om rum och ej om kärlek i fråga om himmelen, och »så
snart [yttrade han] jag kommit till den andliga verlden,
frågade jag de visa, om man finge lof att stiga upp till himmelen.
Och de sade till mig, att det får hvilken som helst, men att
man må akta sig att icke varda nedkastad. Häråt log jag
och steg upp, i samma tro jag som andra, att alla i hela
verlden vore mottagliga för fröjderna der i all sin fullhet.
Men sannerligen, när jag väl var inne, blef jag nästan liflös,
och utaf smärta och deraf följande qval i hufvud och kropp
kastade jag mig framstupa på marken, och jag vältrade mig
liksom en orm, som kommer nära elden, och jag kröp fram
till ett stalp, och igenom det kastade jag mig ned. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
