- Project Runeberg -  Äktenskapliga kärleken och dess motsats /
46

(1895-1935) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Carl Johan N. Manby
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskap i Himmelen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säger han antingen att han icke är något, eller blott något
som inflyter från syn, hörsel och umgänge, och som sålunda
rör. Han vet alldeles icke, att den är sjelfva hans lif, icke
blott hela hans kropps allmänna lif, och alla hans tankars
allmänna lif, utan äfven lifvet i alla deras enskilda delar.

Detta kan en vis förnimma af detta, då man säger:
»Om du aflägsnar kärlekens böjelse, månne du kan tänka
något, och månne du kan göra något? Månne icke tanke,
tal och handling kallnar i samma mån böjelsen, som är
kärlekens, blifver kall, och de förra blifva varma i samma mån
den senare blifver varm?» Kärleken är således menniskans
lifs värme, eller hennes lifsvärme. Blodets värme, och äfven
dess rödhet, härröra icke från annat håll. Elden hos
änglasolen, som är ren kärlek, gör detta.

35. Att en hvar har sin kärlek, eller skild från en
annans kärlek, det vill säga, att den ena menniskan icke har
lika kärlek som den andra, kan man finna af ansigtenas
oändliga olikhet. Ansigtena äro kärlekarnas afbilder. Ty
att ansigtena förändras samt vexla allt efter kärlekens böjelser,
är bekant. Också framlysa deraf önskningarna, som tillhöra
kärleken, äfvensom hennes fröjder och smärtor. Häraf är
klart, att menniskan är sin kärlek, ja sin kärleks form. Men
man bör veta, att den inre menniskan, som är detsamma
som hennes ande, hvilken lefver efter döden, är sin kärleks
förrn; ej på samma sätt den yttre menniskan i verlden,
emedan denna från späda barndomen lärt sig fördölja sin
kärleks önskningar, ja låtsa samt låta påskina andra än sina
egna.

36. Att hos en hvar hans kärlek blifver qvar efter
döden, är emedan kärleken är menniskans lif, såsom nyss
ofvanföre är sagdt, och derföre sjelfva menniskan. Menniskan
är äfven sin tanke, således sin förståndighet och vishet, men
dessa göra ett med hennes kärlek; ty menniskan tänker, ja,
om hon är i frihet, talar och handlar, utaf sin kärlek och
enligt densamma. Häraf kan man se, att kärleken är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:36:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swedakt/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free