Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äkta makars tillstånd efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om de lefva tillsamman: de som sins emellan äro oense till
sinnelagen, om de icke skola skiljas åt; och de som äro
endrägtiga till sinnes, om icke de få lefva tillsammans.
Alldenstund detta är bland önskesaker, må det meddelas, hvilket
skall ske i följande ordning: I. Kärleken till könet blifver
qvar hos hvar menniska efter döden, sådan som hon till
det inre, det vill säga, i hennes inre vilja och tanke varit
i verlden. II. Den äktenskapliga kärleken likaledes. III.
Tvenne makar råkas mestadels efter döden, känna igen
hvarandra, sälla sig åter tillhopa och lefva under någon tid
tillsamman; hvilket sker i första tillståndet, således medan de
äro i det utvertes såsom i verlden. IV. Men steg för steg,
i den mån de afkläda det utvertes, samt inträda i sitt
invertes, förnimma de af hurudan kärlek och böjelse de sins
emellan varit mot hvarandra inbördes, och deraf om de
kunna lefva tillsamman, eller ej. V. Om de kunna lefva
tillsamman, förblifva de makar; men om de icke det kunna,
så skilja de sig, stundom mannen sig ifrån hustrun,
stundom hustrun sig ifrån mannen, och stundom beggedera ifrån
hvarandra. VI. Och då gifves åt mannen en passande
hustru, och åt qvinnan likaledes en äkta man. VII.
Makarna njuta sins emellan lika umgängen som i verlden,
men angenämare och saligare; likväl utan afvelsamhet, för
hvilken eller i hvars ställe de hafva andlig afvelsamhet,
som år på kärlek och vishet. VIII. <I>Så sker med dem,
som komma till himmelen; men annorlunda med dem som
komma till helvetet.</i> Nu följer utvecklingen, hvarigenom
dessa artiklar belysas och bekräftas.
46. I. KÄRLEKEN TILL KÖNET BLIFVER QVAR HOS HVAR
MENNISKA EFTER DÖDEN, SÅDAN SOM HAN TILL DET INRE, DET
VILL SÄGA, I HENNES INRE VILJA OCH TANKE VARIT I VERLDEN.
All kärlek följer menniskan efter döden, emedan den är
hennes lifs vara. Och den rådande kärleken, hvilken är
hufvudet för de öfriga, förblifver hos menniskan i evighet, och med
den tillika de underordnade kärlekarna. Att de förblifva, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
