Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äkta makars tillstånd efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och födes i följd deraf, för att blifva förstånd. Kärleken
mellan qvinna och qvinna är liksom kärlek mellan böjelse
och böjelse för männens förstånd, ty qvinnan skapades och
födes för att blifva kärlek till mannens förstånd. Dessa
kärlekar, nemligen mellan man och man, samt mellan qvinna och
qvinna, gå icke djupt in i brösten, utan stå utanför, och blott
vidröra hvarandra, förbinda alltså icke tvenne till det inre.
Derföre kämpa ock två män sins emellan med resonneringar
och resonneringar såsom tvenne fäktare; samt två qvinnor
stundom sins emellan med begär och begär såsom tvenne
gycklare som strida med knytnäfvarna. Men en mans och
en qvinnas kärlek är förståndets och dess böjelses kärlek,
och denna ingår djupt och förbinder; och denna förbindelse
är den kärleken. Men en [ande]sinnenas och icke på samma
gång kropparnes förbindelse, eller en sträfvan till den förra
förbindelsen ensam, är en andlig kärlek, och derföre en kysk
kärlek. Och denna kärlek gifves endast hos dem, som äro i
en sant äktenskaplig kärlek, och derutaf i en framstående
förmåga, emedan dessa för kyskhetens skull ej lemna tillträde
för kärlekens inflytelse från någon annan qvinnas kropp än
sin hustrus. Och som de äro i en högt framstående förmåga,
så kunna de icke annat än älska könet, och tillika afsky det
okyska. Deraf hafva de en kysk kärlek till könet, hvilken i
sig betraktad är en inre andlig vänskap, som leder sin ljufhet
från en framstående, men kysk förmåga. De hafva en
framstående förmåga utaf ett fullständigt afsägande af otukt;
och som hustrun ensam älskas, är den kysk. Som nu denna
kärlek hos dessa ej har någon del från köttet utan blott från
anden, så är han kysk; och emedan qvinnans skönhet utaf
inplantad böjelse tillika inträder i sinnet, så är han ljuf.»
Många af de närstående, då de hörde detta, satte
händerna för sina öron, sägande: »De der yttrandena stöta våra
öron, och det som I talat är för oss af intet värde.» Desse
voro okyska. Och då hördes åter den sången från himmelen,
och nu ljufvare än den förra, men för de okyska lät han så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
