Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskapliga kärlekens ursprung från det godas och sannas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärleken. VI. Kärleken till könet tilhör den utvertes eller
naturliga menniskan, och derföre är den gemensam för
hvarje djur. VII. Men den äktenskapliga kärleken tillhör
den invertes eller andliga menniskan, och derföre är denna
egentlig för menniskan. VIII. Hos menniskan är den
äktenskapliga kärleken i kärleken till könet liksom en
ädelsten i sin moderstenart (matrix). IX. Kärleken till
könet hos menniskan är icke ursprunget till den
äktenskapliga kärleken, utan är det första deraf, således liksom det
utvertes naturliga är, hvaruti inplantas det invertes andliga.
X. Då den äktenskapliga kärleken är inplantad, vänder
kärleken till könet sig om, och blifver kysk kärlek till
könet. XI. Man och qvinna äro skapade att vara sjelfva
formen för det godas och sannas äktenskap. XII. De äro
denna form uti sina innersta [delar], och deraf i de följande
utaf dem, allt efter som deras sinnes inre [delar] äro
öppnade. Följer nu utvecklingen häraf.
84. GODT OCH SANT ÄRO SKAPELSENS ALLMÄNLIGHETER,
OCH DERUTAF I ALLA SKAPADE TING; MEN DE ÄRO I DE
SKAPADE SUBJEKTERNA (FÖREMÅLEN) ALLT EFTER HVARS OCH
ETTS FORM. Att godt och sant äro skapelsens allmänligheter,
är emedan dessa två äro i Herren Gud Skaparen, ja äro
Han sjelf, ty Han är sjelfva det gudomliga goda och sjelfva
det gudomliga sanna. Men det faller klarare in i förståndets
förnimmelse och således in i tankens föreställning, om i
stället för godt säges kärlek, och för sant säges vishet,
följaktligen att i Herren Gud Skaparen är gudomlig kärlek
och gudomlig vishet, och att dessa äro Han sjelf, det vill
säga, att Han är sjelfva kärleken och sjelfva visheten. Dessa
två äro nemligen detsamma som godt och sant. Orsaken
är den, att det goda är kärlekens, och det sanna är vishetens,
ty kärleken består af godheter, och visheten af sanningar.
Då nu de senare två och de förra två äro ett [och]
detsamma, så komma i det följande än de senare, än de förra
att sägas, och med beggedera förstås enahanda. Detta säges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
