- Project Runeberg -  Äktenskapliga kärleken och dess motsats /
161

(1895-1935) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Carl Johan N. Manby
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrens och församlingens äktenskap, och dess motsvarighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mottaga något af kärlek och vishet, samt behålla det, och
åter frambringa det, så framt hon icke känner det såsom
sitt? Och huru kan förbindelse gifvas med Gud genom
kärlek och vishet, om åt menniskan icke gifvits något
ömsesidigt af förbindelse; ty utan ett ömsesidigt kan ingen
förbindelse gifvas; och det ömsesidiga af förbindelsen är [eller
består deri], att menniskan älskar Gud, och är vis på de ting,
som tillhöra Gud, såsom af sig sjelf, och likväl tror att det
är af Gud. Äfvensom huru kan en menniska lefva i evighet,
om hon icke är förbunden med den evige Guden?
Följaktligen, huru kan menniskan vara menniska utan denna Guds
likhet i henne?»

Alla gillade hvad de hört och sade: »Varde en
slutmening häraf, [nemligen] denna: »Menniskan är ett Guds
mottag, och Guds mottag är Guds beläte; och som Gud är
sjelfva kärleken och sjelfva visheten, så är menniskan deras
mottag, och mottaget blir Guds beläte i den mån det
emottager; och att menniskan är Guds likhet derutaf, att hon i
sig känner, att de ting, som äro af Gud, äro i henne såsom
hennes; men att hon dock på grund af denna likhet är så
mycket Guds beläte, som hon erkänner att kärleken och
visheten, eller det goda och sanna, icke äro hennes i henne,
och derföre ej heller af henne, utan allenast i Gud, och
derföre af Gud.»

133. Derefter företogo de det andra dryftningsföremålet:
»HVARFÖRE FÖDES ICKE MENNISKAN TILL NÅGON KÄRLEKS
VETSKAP, DÅ LIKVÄL DJUR OCH FÅGLAR, SÅVÄL ÄDLA SOM
OÄDLA, FÖDAS TILL ALLA SINA KÄRLEKARS VETSKAPER?»
Först bekräftade de satsens sanning genom åtskilligt;
såsom angående menniskan, att hon födes till ingen vetskap,
ej en gång till den äktenskapliga kärlekens. De undersökte
[härom] och fingo höra af forskare, att ett spädt barn ej en
gång af medfödd vetskap kan närma sig till sin moders bröst,
utan att det måste af modren eller amman föras derintill;
och att det blott vet att suga, och att det inhemtat detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:36:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swedakt/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free