Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyskt och icke kyskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat förändras till en djefvulens form? Jag vet, att
himmelens änglar äro Guds former, och att helvetets änglar äro
djefvulens former, och de två formerna äro hvarandra
motsatta, de senare galenskaper, de förra visheter. Sägen alltså,
huruledes menniskan, skapad en Guds form, har kunnat ifrån
dag öfvergå till en sådan natt, att hon kunnat förneka Gud
och ett evigt lif.»
Härtill svarade lärarne i ordning, först Pytagoreerna,
derefter Sokratikerna, och derefter de öfriga. Men ibland
dem var en viss Platoniker. Denne talade sist, och hans
mening blef gällande. Och den var: »att menniskorna af
Saturniska tidehvarfvet eller guld-åldern visste och erkände,
att de voro former som emottogo lif ifrån Gud, och att
derföre visheten var inskrifven i deras själar och hjertan, och
följaktligen, att de af det sannas ljus sågo det sanna, och
genom sanningarna förnummo det goda i kraft af dess
kärleks nöje. Men allt efter som menniskoslägtet i de följande
åldrarna hade vikit bort ifrån det erkännandet, att allt vishetens
sanna, och i följd deraf kärlekens goda hos dem, oaflåtligen
inflöt ifrån Gud, upphörde de att vara Guds boningar, och
då upphörde jemväl talet med Gud och sammanslutningen
med änglarna; ty de inre tingen af deras sinne böjdes om
ifrån sin riktning, hvilken hade varit uppåt lyft till Gud af
Gud, i en mer och mer sned riktning, utåt till verlden, och
sålunda till Gud af Gud genom verlden, och omsider
omvändes i motsatt riktning, hvilken är nedåt till sig sjelf.
Och emedan Gud icke kan skådas af en invändigt upp och
nedvänd och sålunda bortvänd menniska, så skilde sig
menniskorna ifrån Gud, och blefvo helvetets eller djefvulens
former. Härutaf följer, att de i de första tidsåldrarna erkände
med hjerta och själ, att allt kärlekens goda och deraf
vishetens sanna tillkommo dem ifrån Gud, och jemväl att
desamma voro Guds i dem, och sålunda att de [sjelfve] voro
idel mottag för lif ifrån Gud, och i följd deraf kallades »Guds
afbilder», »Guds söner» och »födde af Gud»; men att de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
