Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själars och sinnens förbindelse genom äktenskapet, hvilken förstås med Herrens ord, att de icke vidare äro två, utan ett kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon hans böjelser. XVI. Det finnes pligter egentliga för
mannen, och pligter egentliga för hustrun; och hustrun
kan icke inträda i mannens egentliga pligter, ej heller
mannen i hustruns egentliga pligter, och tillbörligen
förvalta dem. XVII. Dessa pligter förbinda äfven allt efter
inbördes hjelp två till ett; och tillika göra de ett hus.
XVIII. Makarna blifva enligt Ofvansagda förbindelser en
menniska mer och mer. XIX. De, som äro i en sant
äktenskaplig kärlek, känna sig en förenad menniska, och
såsom ett kött. XX. Den sant äktenskapliga kärleken, i sig
sjelf betraktad, är en själarnas förening, en [ande]sinnenas
förbindelse, ett sträf oande till förbindelse i brösten, och deraf
i kroppen. XXI. Tillstånden af denna kärlek äro oskuld,
frid, lugn, den innerligaste vänskap, fullt förtroende, samt
en hågens och hjertats inbördes åstundan att göra den andre
allt godt; och utaf alla dessa ting sällhet, fågnesamhet,
angenämhet, vällust och, utaf dessas eviga åtnjutande, en
himmelsk lycksalighet. XXII. Dessa kunna på intet vis
gifvas, utom i en mans äktenskap med en hustru. Nu
följer utvecklingen häraf.
157. I. IFRÅN SKAPELSEN ÄR I BEGGE KÖNEN INPLANTAD
EN FÖRMÅGA OCH BENÄGENHET, ATT DE MÅ KUNNA OCH VILJA
FÖRBINDAS SÅSOM TILL ETT. Att qvinnan är tagen af mannen,
är visadt nyss ofvan ur Skapelse-boken. Att på grund deraf
tillkommer begge könen förmåga och benägenhet till att
förbinda sig till ett, följer deraf. Ty det som är taget af något,
medför och bibehåller af dess egenhet, hvilken det gör till
sin. Och emedan det är likartadt, traktar det efter
återförening, och när det blifvit återförenadt, är det liksom i sig
sjelft när det är i det förra, och tvärtom. Att förmåga till
det ena könets förbindelse med det andra finnes, eller att
de kunna förenas, detta uppväcker ingen tvekan; icke
heller att det ju finnes en benägenhet till att förbinda sig:
ty begge [delarna] lärer åsyna erfarenhet.
158. II. DEN ÄKTENSKAPLIGA KÄRLEKEN FÖRBINDER TVÅ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
