Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifstillståndets förändring hos män och hos qvinnor genom äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att begges vilja må blifva en, och sålunda båda en
menniska. XII. Detta bildande sker af hustrun genom
tillegnande af äkta mannens böjelser. XIII. Detta bildande
sker af hustrun genom emottagande af äkta mannens själs
fortplantningar med en njutning som härstammar derifrån,
att hon vill vara kärleken till sin äkta mans vishet. XIV.
Sålunda bildas jungfrun till hustru, och ynglingen till
äkta man. XV. I en mans äktenskap med en hustru,
emellan hvilka finnes en sant äktenskaplig kärlek,
blifver hustrun mer och mer hustru, och äkta mannen mer
och mer äkta man. XVI. Äfven fullkomnas och
förädlas deras former så steg för steg ifrån det inre. XVII.
Afkomlingar födda af två, hvilka äro i en sant
äktenskaplig kärlek, härleda ifrån föråldrarna det godas och
sannas äktenskaplighet, i kraft af hvilken de hafva fallenhet
och förmåga, om det är en son, till att förnimma de
ting som tillhöra visheten, om det är en dotter, till att
älska de ting som visheten lärer. XVIII. Så sker, emedan
afkomlingens själ är ifrån fadren, och dess beklädande
ifrån modren. Nu följer utvecklingen häraf.
185. I. Menniskans lifstillstånd förändras
oafbrutet ifrån barndomen ända till lifvets slut, och
sedermera i evighet. Menniskans allmänna lifstillstånd kallas
barndom, gosseålder, ynglingaålder, ungdomsålder (mannaålder)
och ålderdom. Att hvar och en menniska, hvilkens lif fortsättes
i verlden, efter hand öfvergår ifrån den ena (åldern) till den
andra, således ifrån den första till den sista, är bekant.
Öfvergångarna till dessa åldrar synas icke, utom genom
mellanliggande tidrymder. Att de likväl äro fortskridande
ifrån ögonblick till ögonblick, således oafbrutet, ser förnuftet
ty det är lika med en menniska, som med ett träd, hvilket
hvarje liten tidrymd, äfven den ringaste, ifrån det i jorden
kastade fröet, växer och växer upp. Dessa ögonblickliga
fortskridanden äro äfven tillståndsförändringar, ty ett följande
lägger till det föregående något, hvilket fullkomnar tillståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
