Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifstillståndets förändring hos män och hos qvinnor genom äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
201. XVI. Äfven fullkomnas och förädlas deras
former så steg för steg ifrån det inre. Den
fullkomligaste och ädlaste menniskoform förefinnes, när två former
genom äktenskapet blifva en form, således när »två kött»
blifva »ett kött», enligt skapelsen. Att mannens sinne då
upplyftes till ett högre ljus, och hustruns sinne till en högre
värme, och att de då spira, blomma och bringa frukt, såsom
träden vårtiden, kan ses ofvanföre n. 188, 189. Att utaf
förädlingen af denna form födas ädla frukter, i himlarna andliga,
på jorden naturliga, skall ses i nu följande artikel.
202. XVII. Afkomlingar födda af två, hvilka äro
i en sant äktenskaplig kärlek, härleda ifrån föräldrarna
det godas och sannas äktenskaplighet, i kraft
af hvilken de hafva fallenhet och förmåga, om det
är en son, till att förnimma de ting som tillhöra
visheten, om det är en dotter, till att älska de ting
som visheten lärer. Att afkomlingar härleda ifrån
föräldrarna fallenheter till sådana ting, som tillhört föräldrarnas
kärlek och lif, är af historien i allmänhet, och af erfarenheter
i synnerhet, högst bekant. Men att de icke ifrån dem
härleda eller ärfva sjelfva böjelserna, och i följd deraf deras
[olika] lif, utan blott fallenheter och jemväl förmågor till
dem, har blifvit ådagalagdt af de vise i den andliga verlden,
om hvilka [talas] i de två ofvan anförda Minnesvärdigheterna.
Att efterkommande på grund af de medfödda
fallenheterna, om de icke brytas, äfven föras till böjelser,
tankar, tal och lif lika föräldrarnas, skönjes klart af den
Judiska folkstammen, att den nu för tiden är fullkomligt lik sina
iader i Egypten, i öknen, i landet Kanaan, och på Herrens
tid; och att de icke blott äro dem fullkomligt lika till
sinnen, utan äfven till ansigten: hvem känner icke igen Juden
utaf utseendet? Lika beskaffadt är det med andra slägter;
hvarutaf man kan utan bedräglighet sluta, att fallenheter till
saker lika sina föräldrars varda [barn] medfödda. Men att
icke sjelfva tankarna och handlingarna må följa, är utaf den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
