Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänligheter angående äktenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom inbördes tjenster, genom höfligheter, genom afhållelser
ifrån okyska ting, genom den gemensamma kärleken till de
späda, och omsorg för barnen; men i synnerhet genom
likstämmigheter i församlingens saker: ty genom församlingens
saker sker förbindelse af aflägsna likheter till det inre, genom
de öfriga tingen blott till det yttre. Men med olikheter kan
ej förbindelse ske, emedan de äro motbjudande.
229. XX. Herren ombesörjer för dem, som åstunda
en sant äktenskaplig kärlek, likheter, och om de
icke gifvas på jorden, så ombesörjer Han dem i himlarna.
Dertill är orsaken den, att alla en sant
äktenskaplig kärleks äktenskap ombesörjas af Herren. Att de äro
af Honom, kan ses ofvanföre n. 130, 131; men
huruledes de ombesörjas i himlarna, har jag hört beskrifvit af
änglarna så: Att Herrens Gudomliga Försyn är den mest
enskilda och allmänliga i fråga om äktenskapen och i
äktenskapen, emedan alla himmel ens nöjen framvälla från den
äktenskapliga kärlekens nöjen, liksom söta vatten från en källåder.
Och att derföre ombesörjes att äktenskapliga par må födas.
Och att dessa under Herrens öfverinseende städse uppfostras
till sina äktenskap, under det både gossen och flickan icke
vet detta; och efter tillryggalagd tid komma hon, då en
giftvuxen jungfru, och han, då en ung man passande till
giftermål, liksom af ett öde någonstädes tillsammans och inbördes
se hvarandra. Och att de då genast liksom af en viss
instinkt känna, att de äro makar, och af en viss liksom
förestafning tänka inom sig, den unge mannen, att denna är min,
och jungfrun, att denne är min; och sedan detta någon tid
suttit qvar i begges sinnen, tilltala de utaf öfverläggning
hvarandra och förlofva sig. Man säger: »liksom af ett öde, en
instinkt och förestafning», samt menar: »af den Gudomliga
Försynen»; emedan denna, då man ej vet af henne, ter sig
så. Herren yppar nemligen de invertes likheterna, att de må
se hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
