- Project Runeberg -  Äktenskapliga kärleken och dess motsats /
269

(1895-1935) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Carl Johan N. Manby
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänligheter angående äktenskapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O huru lärde, och O huru vise. Och jag blickade
omkring, hvilka änglar som då vore tillstädes; och si, de voro
de, som voro i himmelen omedelbart öfver dem, som
utropades: O huru lärde. Och jag talade med dem om ropet, och
de sade, att de der »lärde» voro de, »som allenast resonnera, om
det är, eller icke är, och sällan tänka att det är så; hvarföre
de äro såsom vindar som blåsa och gå förbi, samt såsom
barklager omkring träd som äro utan merg, eller såsom skal
omkring mandlar utan kärna, eller såsom ytan omkring
frukter utan kött. Förty deras sinnen äro utan inre
omdöme, och blott förenade med kroppens sinnen; hvarföre om
icke sjelfva [de yttre] sinnena döma, så kunna de ingenting
sluta till. Med ett ord, de äro idel sinliga, och kallas af
oss Ressonnörer. De kallas Resonnörer, emedan de aldrig
sluta till något, utan antaga hvad helst de höra, samt disputera
om det är, städse sägande emot. Ingenting älska de mera
än att angripa sjelfva sanningarna, och sålunda att
sönderslita dem genom att försätta dem i tvister. Dessa äro de,
som tro sig »lärda» framför alla i verlden.

Sedan detta var hördt, bad jag änglarna, att de skulle
föra; mig hän till dem; och de förde mig hän till ett hål,
ifrån hvilket trappsteg gingo till den Nedre jorden. Och vi
stego ned och följde ropet: O huru lärde. Och si, några
hundra voro stående på ett enda ställe, stampande på jorden
med fötterna. Först förundrad öfver detta frågade jag:
»Hvarföre stå de så och stampa på jorden med fotsulorna?» Och
jag sade: »Sålunda kunna de med fötterna urhålka marken.»
Härvid smålogo änglarna och sade: »De synas stå så,
emedan de ingenting tänka om någon sak, att den är så, utan
allenast huruvida den är, samt kifva. Och när tanken icke
skrider fram vidare, synas de blott trampa och nöta en enda
torfva och icke skrida fram.»

Men då trädde jag fram till församlingen, och si, de
syntes mig som menniskor med icke fult ansigte och i
utsmyckade kläder; men änglarna sade: »De synas sådana i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:36:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swedakt/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free