Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orsakerna till kallsinnigheter, skilsmessor och skilnader i äktenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härefter öppnade sig jorden under hvarderas fötter, och
de sjönko ned djupt i sina helveten; och det blef [mig] gifvet att
se, att under deras helveten voro arbetshus, i hvilka de
skulle nedfalla, som tillfoga andra skador; ty åt hvar och
en i helvetet lemnas hans fantasi, och jemväl skrytet i denna,
men det är icke tillåtet att göra en annan ondt. Att de
äro sådana der, är emedan menniskan då är i sin ande,
samt anden, sedan han blifvit skild ifrån kroppen, kommer i
full frihet att handla enligt hans böjelser och deraf tankar.
Derefter blef det [mig] gifvet att blicka in i deras
helveten, och det helvete, hvarest kejsares kejsare samt
konungars konungar voro, var fullt med all Orenlighet, och
desamme sågos såsom åtskilliga vilddjur med grymma ögon.
Likaledes i det andra helvetet, hvarest gudar och gudars gud
voro, och i detta syntes de gräsliga nattfåglar, hvilka kallas
Ochim och Ijim, flygande omkring dem: bilderna af deras
fantasi sågos så för mig. Härutaf har varit uppenbart, hurudan
den Politiska sjelfkärleken är, och hurudan den Kyrkliga
sjelfkärleken är, att den senare är att de vilja vara gudar,
den förre deremot att de vilja vara kejsare; och att de så
vilja, och jemväl eftersträfva, så mycket tyglarna släppas
efter för dessa kärlekar.
265. Derefter öppnades ett helvete, hvarest jag såg två,
den ene sittande på en bänk, hållande fötterna i en korg
full med ormar, hvilka sågos kräla hän uppåt öfver
bröstet ända till halsen; och den andre sittande på en
glödande åsna, vid hvars sidor krälade röda ormar, upplyftande
halsar och hufvuden, och följande den ridande. Det blef
mig sagdt, att de voro påfvar, hvilka från herraväldet afsatte
kejsare, samt talade illa och handlade illa med dem i Rom,
dit de kommo bönfallande och tillbedjande dem; men att
korgen, i hvilken ormarna sågos, och att den glödande
åsnan med [de röda] ormarna vid sidorna, voro förebildningar
af deras kärlek att herska utaf sjelfkärlek, och att dylika
ting ej synas för andra, än dem som på långt håll skåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
