- Project Runeberg -  Äktenskapliga kärleken och dess motsats /
349

(1895-1935) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Carl Johan N. Manby
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningar och Bröllop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herrens och forsamlingens Gudomliga Äktenskap; och i följd
deraf äro desamma ifrån Herren sjelf, och i enlighet med
församlingens tillstånd hos kontrahenterna. Emedan nu det
kyrkliga ståndet på jorden betjenar med de ting som höra
till prestembetet hos Herren, det är, som höra till Hans
kärlek, således jemväl med de ting som höra till välsignelse, så
är det tillbörligt, att äktenskapen helgas af Hans betjenare;
och emedan de då äfven äro hufvudmän för vittnena, att
samtycket till förbundet äfven höres, antages, fästes, och
sålunda fastställes af dem.

309. XIII. Bröllop skall med festlighet firas.
Orsakerna äro, emedan den före-bröllopsliga kärleken, som
var brudgums och bruds, då nedstiger i deras hjertan och,
genom dess kringspridande derifrån allmänligt i kroppen,
äktenskapets förnöjelser kännas, i följd af hvilka deras sinnen
tänka festliga ting, och jemväl, så mycket det är tillåtet och
höfves, yttra sig i festligheter. Och för att dessa må främjas,
är angeläget att deras sinnens festligheter ske i gemenskap
[med andra], och sålunda de sjelfve införas i den
äktenskapliga kärlekens fröjder.

310. XIV. Efter bröllopet blifver andens äktenskap
äfven kroppens, och sålunda fullständigt
. Alla
ting som i kroppen göras af menniskan, inflyta från hennes
ande; ty det är bekant, att munnen ej talar af sig sjelf, utan
att sinnets tanke [gör det] genom den; äfvensom att icke
händerna handla och fötterna vandra af sig sjelfva, utan att
sinnets vilja [gör det] genom dem: följaktligen, att sinnet talar genom
sitt organ, och att sinnet handlar genom sina organ i kroppen.
Deraf är uppenbart, att sådant som sinnet är, sådana äro
munnens tal, och sådana kroppens gerningar. Härutaf följer
som slutsats, att sinnet genom en oafbruten inflytelse
uppbygger kroppen till likformiga och liktidiga verksamheter med
sig; hvarföre menniskornas kroppar, till det inre betraktade,
ej äro annat än sinnenas former, till det yttre organiserade
för att verkställa själens vinkar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:36:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swedakt/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free