Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningar och Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själen är och hurudan hon är; »det vet man att hon är, och
att hon är i menniskan, men hvar, gissar man. Detta är visst,
att hon är i hufvudet, alldenstund förståndet tänker der, och
viljan åsyftar der, och framtill i hufvudets ansigte äro
menniskans fem sinnesorganer. Åt dessa och de förra gifver icke
[något] annat lif än själen som har sitt säte inne i hufvudet.
Men hvarest hennes slott är der, må jag icke våga utsäga,
men jag har sammanstämt med dem, som hafva anvisat henne
säte i hjernans tre »ventriklar» (hålor), än med dem som
[anvisat det] i de »strimmiga kropparna» der, än med dem
som [anvisat det] i begge hjernornas »mergsubstans», än med
dem som [anvisat det] i »barksubstansen», än med dem som
[anvisat det] i »hårda hjernhinnan» (Dura mater); ty saknats
hafva icke liksom »hvita röstkulor» (talande skäl) utaf bekräftelser
för hvar enda plats. Skälen för de tre ventriklarna i hjernan
hafva varit, att dessa äro mottag för alla hjernans lifsandar och
näringsvätskor. Skälen för de strimmiga kropparna hafva
varit, att dessa utgöra mergen genom hvilken nerverna utgå,
och genom hvilken hvardera hjernan fortsattes i ryggraden,
och från denna och från den förra utgå de fibrer utaf hvilka
hela kroppen är sammanväfd. Skälen för hvardera
hjernans mergsubstans hafva varit, att denna är en samling och
sammanhopning af alla fibrer, som äro begynnelserna till hela
menniskan. Skälen för barksubstansen hafva varit, att der
äro de första och sista ändarne, och deraf
utgångspunkterna till alla fibrerna, och sålunda till sinnena och
rörelserna. Skälen för hårda hjernhinnan hafva varit, att denna
är den gemensamma betäckningen för begge hjernorna, och
derföre genom en viss oafbruten fortsättning utsträcker sig
öfver hjertat och öfver kroppens inelfvor. Hvad mig
angår, afdömer jag icke mera om det ena än om det andra;
afdömen I, jag ber, och utväljen hvilket som är bäst.»
När detta var sagdt, nedsteg han från katedern och
öfverlemnade lifrocken, togan och hatten åt den tredje,
hvilken besteg katedern och talade följande: »Hvad är för mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
