Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förnyade äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en enda andlig föreställning är ett innehåll för oräkneliga
himmelska föreställningar. Derifrån är skilnaden emellan den
Himmelska visheten, i hvilken den tredje himmelens änglar
äro, och den Andliga visheten, i hvilken den andra himmelens
änglar äro, såsom ock emellan [denna och] den Naturliga
visheten, i hvilken den yttersta himmelens änglar, och jemväl
menniskorna, äro.
330. Den andra Minnesvärdigheten. En gång
hörde jag emellan män en behaglig dryftning, hvilken var
om det qvinliga könet, huruvida någon qvinna, som
beständigt älskar sin skönhet, det är, som älskar sig på grund
af sin form, kan älska sin man. De kommo öfverens sins
emellan först, att qvinnor hafva en dubbel skönhet, den ena
naturlig, hvilken är ansigtets och kroppens, och den andra andlig,
hvilken är kärlekens och sedernas. De kommo äfven öfverens,
att dessa tvenne skönheter rätt ofta äro delade (skilda) i den
naturliga verlden, och att de alltid äro förenade i den andliga
verlden, förty i den senare verlden är skönheten kärlekens
och sedernas form, hvarföre efter döden rätt ofta timar, att
vanskapliga qvinnor blifva skönheter, samt sköna qvinnor
blifva vanskapligheter.
När männen dryftade detta, kommo några hustrur och
sade: »Tillstädjen vår närvaro, emedan eder lärer vetandet
det som I dryften, oss deremot lärer erfarenheten det; och
jemväl veten I så föga om hustrurnas kärlek, att det knappt
är något. Månne I veten, att det är en klokhet af hustrurnas
vishet, att gömma sin kärlek till äkta männen i det innersta
af sitt bröst, eller i midten af sitt hjerta?»
Dryftningen påbörjades, och Första slutsatsen af
männen var, att hvarje qvinna vill synas skön till ansigte
och skön till seder, emedan hon är född en kärlekens böjelse,
och denna böjelses form är Skönhet, hvarföre en qvinna,
som ej vill vara skön, ej är en qvinna som vill älska och
älskas, och derföre ej i sanning en qvinna. Härtill sade
hustrurna: »Qvinnans skönhet bor i en vek ömhet, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
