- Project Runeberg -  Äktenskapliga kärleken och dess motsats /
408

(1895-1935) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Carl Johan N. Manby
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månggifte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro [som] uppväxande ynglingar. Och hvad mera är, man
vet icke der hvad annan kärlek till könet vill säga än den
äktenskapliga kärleken; och hvad I skolen förundra eder
öfver, äkta männen hafva en ständig förmåga att njuta.»

När de der nykomna andarna hörde, att det icke finnes
annan kärlek till könet der än den äktenskapliga kärleken,
och att de hade en ständig förmåga att njuta, logo de sins
emellan och sade: »Du talar otroliga ting; en sådan förmåga
är icke möjlig, du berättar till äfventyrs fabler.»

Men då stod oförmodadt en viss ängel från himmelen
i deras midt och sade: »Hören mig, jag ber. Jag är en
himmelens ängel, och med min hustru har jag lefvat nu i
tusen år, och under dessa i lika ålders-blomma, i hvilken I
sen mig här. Detta har jag från den äktenskapliga kärleken
med min hustru; och jag kan försäkra, att jag haft och har
nämnda ständiga förmåga. Och emedan jag förnimmer att I
tron att detta icke är möjligt, skall jag tala om denna sak
med eder på grund af skäl enligt edert förstånds ljus. I veten
icke något om menniskans ursprungliga tillstånd, hvilket af
eder kallas fullkomlighetens tillstånd. I detta tillstånd voro alla
sinnets inre ting upplåtna ända till Herren, och derföre voro
desamma i kärlekens och vishetens, eller det godas och det
sannas, äktenskap; och emedan kärlekens goda och vishetens
sanna ständigt älska hvarandra, så vilja de ock ständigt
förenas; och när sinnets inre ting äro upplåtna, så nedflyter
fritt denna äktenskapliga andliga kärlek med sitt ständiga
sträfvande, och framställer den förmågan.

»Menniskans sjelfva själ är, emedan hon befinner sig i det
godas och det sannas äktenskap, icke blott i ett ständigt
sträfvande till denna förening, utan äfven i ett ständigt sträfvande till
fruktbringning och till frambringande af sin likhet, och när
menniskans inre ting ända ifrån själen äro i följd af det
äktenskapet öppna, samt de inre tingen oafbrutet afse verkan
i de yttersta såsom ändamål för att de må vara till, derföre
blifver detta ständiga sträfvande att bringa frukt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:36:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swedakt/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free