Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nitälskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
361. Att menniskan antändes utaf angreppet på hennes
kärlek, dertill skall sjelfva orsaken yppas. Den menskliga
formen är i sina innersta ting ifrån skapelsen en kärlekens
och vishetens form. I menniskan äro alla kärlekens böjelser
och deraf alla vishetens förnimmelser sammansatta i den
fullkomligaste ordning, så att de tillsammans utgöra ett
enhälligt, och sålunda ett. Desamma äro substantierade
(bildade af substanser); förty substanser äro deras underlag.
När alltså den menskliga formen är sammansatt utaf dem, så
är uppenbart, att, om kärleken angripes, äfven hela denna
form med alla samtliga och enskilda ting der i ögonblicket
eller på en gång angripes. Och emedan i alla lefvande
[föremål] är ifrån skapelsen ingifvet att vilja förblifva i sin
form, så vill den samfälda sammanfogningen detta ifrån
enskildheterna, och enskildheterna ifrån det samfälda. När derföre
kärleken angripes, försvarar han sig genom sitt förstånd, samt
förståndet [sig] genom förnuftsmessiga ting och genom saker
hörande till inbillningen, genom hvilka det for sig
förebildar utgången; i synnerhet genom de saker, hvilka verka som
ett med den kärlek, som angripes. Och så framt detta icke
skedde, skulle, i följd af den kärlekens beröfvande, hela denna
form bringas på fall. Deraf härrör nu, att kärleken, för att
han må motstå angreppen, härdar sin forms substanser samt
reser upp, likasom till tuppkammar, lika många taggar, det
vill säga, borstar sig. Sådan är den kärlekens förbittring,
som kalläs Nit. Om derföre förmåga icke gifves att motstå,
så uppkommer ängslan och smärta, emedan han förutser
utsläckandet af det inre lifvet med dess nöjen. Tvärtom
deremot, om kärleken gynnas och smekes, [då] sätter sig denna
form, uppmjukar sig, utvidgar sig, och formens substanser blifva
lena, smekande, milda, och lockelsemedel
362. III. Menniskan har ett nit, sådant som hennes
kärlek är, således ett annat den som har en god
kärlek, och ett annat den som har en ond kärlek.
Alldenstund nitet tillhör kärleken, så följer att det är sådant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
