Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskapliga kärlekens förbindelse med kärleken till små barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på grund af böjelsen och anslutningen till nyttor som tjena
samhället, således på grund af dygderna och de goda sederna,
hos dem. Hufvudsakligen på grund af kärleken till dessa
ting förse och betjena de dem med nödvändigheter; hvarföre
om de icke se sådana ting hos dem, aflägsna de hågen ifrån
dem och allenast på grund af skyldighet utföra något för dem.
Hos naturliga fäder och mödrar är kärleken till de små
barnen visserligen äfven från oskulden, men denna, emottagen
af dem, omvecklas omkring deras egen-kärlek, och derföre
älska de på grund af den senare och tillika af den förra de
små barnen, genom att kyssa, omfamna, bära, trycka till
brösten och öfver all måtta smeka [dem], och de betrakta
dem såsom ett hjerta och en själ med sig sjelfva: och
sedan efter deras barndoms tillstånd ända till
manbarhets-åldern och vidare, då oskulden icke vidare verkar något,
älska de dem ej på grund af någon Guds-fruktan samt en
verklig eller lefvernets fromhet, ej heller på grund af någon
förnuftig och sedlig förståndighet hos dem, samt taga föga
och knappt något hänsyn till deras invertes böjelser och deraf
tili dygder och goda seder, utan allenast till de utvertes ting,
som de gynna: vid dessa foga, häfta och fastlimma de sin
kärlek; derföre tillsluta de äfven ögonen för deras fel,
ursäktande dessa och gynnande dem. Orsaken är den, att hos
dem kärleken till sin afkomma också är sjelfkärlek, och
denna hänger vid föremålet (subjektet) utvändigt, samt inträder
icke i detta, liksom han sjelf icke heller [inträder] i dem sjelfva.
406. Hurudan kärleken till de små och kärleken till
[de öfriga] barnen hos de andliga är, och hurudan hos de
naturliga, skönjes tydligt utaf dem efter döden; ty de flesta
föder, då de komma dit, ihågkomma sina barn, som gått bort
före dem och jemväl framställas närvarande, och de
igenkänna hvarandra inbördes. Andliga fader blott se på dem
ocn fråga i hvilket tillstånd de äro, och fröjda sig om det är
väl for dem, och sörja om det är illa; och efter något
samtalande, undervisande och förmanande angående ett himmelskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
