Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Motsatsen mellan Horiska kärleken och Äktenskapliga kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan är något. Säg derföre, hvarifrån detta något har blifvit
till efter ingenting.»
Härtill svarade jag: »Denna hemlighet kan icke yppas
om man icke vet, att ingen är god, utan Gud allena, och att
icke något är ett godt som i sig är godt, utom af Gud,
hvarföre den som skådar till Gud och vill ledas af Gud, han är
i det goda; men den som bortvänder sig ifrån Gud och vill
ledas af sig sjelf, han är icke i det goda, förty det goda, som
han gör, är antingen för hans egen skull, eller för verldens
skull, sålunda är det antingen förtjenande, eller förstäldt, eller
skrymtaktigt; hvarutaf är uppenbart, att menniskan sjelf är
ursprunget till det onda - ej att detta ursprung varit från
skapelsen menniskan ingifvet, utan att hon sjelf genom
vändningen från Gud till sig sjelf ingifvit sig detsamma. Detta
ursprung till det onda var icke i Adam och hans hustru;
men när ormen sade: ’På hvilken dag I hafven ätit af
vetandets träd om godt och ondt, skolen I vara såsom Gud’,
1 Mos. 3:5; och emedan de då bortvände sig ifrån Gud
och vände sig till sig sjelfva, såsom till en gud, så
åstadkommo de i sig ursprunget till det onda. Att äta af det
trädet betecknade att tro, att man vet godt och ondt samt
år vis utaf sig sjelf, och ej utaf Gud.»
Men då frågade de två änglarna: »Huruledes kunde
menniskan bortvända sig ifrån Gud och vända sig till sig
sjelf, då likväl menniskan ingenting kan vilja, tänka och deraf
göra utom af Gud? Hvarföre tillät Gud detta?»
Men jag svarade: »Menniskan är skapad, att allt
hvad hon vill, tänker och gör, må synas henne såsom i
henne sjelf, och sålunda af henne: menniskan vore utan
denna skenbarhet icke menniska, ty hon skulle icke
kunna emottaga, behålla och likasom tillegna sig något af
godt och sant, eller af kärlek och vishet; hvaraf följer, att
utan denna liksom lefvande skenbarhet skulle menniskan icke
hafva förbindelse med Gud, och derföre icke heller ett evigt lif.
Men om hon i följd af denna skenbarhet bibringar sig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
