Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillräknandet af hvardera kärleken, den horiska och den äktenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestyrkelse handlar emot ett enda bud, han handlar emot de
öfriga, alldenstund det att handla af föresats eller af bestyrkelse
är att alldeles förneka, att det är en synd, och den som
förnekar synden, han håller för ingenting om han handlar emot
de öfriga buden. Hvem vet icke, att den som är en
äktenskapsbrytare, icke derföre är en mandråpare, en tjuf och ett
falskt vitne, icke heller vill vara det? Men den som är en
äktenskapsbrytare af föresats och bestyrkelse, denne håller
icke för något alla de ting som höra till religionen, således
icke heller dråp, stölder och falska vittnesbörd, och att han
icke af håller sig ifrån dessa emedan de äro synder, utan
emedan han fruktar lagen och ryktet. Att äktenskapsbrytare
af föresats och af bestyrkelse akta för ingenting församlingens
och religionens heliga ting, kan ses ofvanföre n. 490-493,
och i de tvenne Minnesvärdigheterna n. 500 och 521, 522.
Lika beskaffadt är det, om någon af föresats eller bestyrkelse
handlar emot ett enda annat bud af de Tio orden,
[nemligen] att han handlar äfven emot de öfriga, emedan han icke
anser något för synd.
529. Fullkomligt lika är det hos dem, som äro i det
goda af Herren: om desse af vilja och förstånd, eller af
föresats och bestyrkelse, afhålla sig ifrån ett enda ondt [ting],
emedan det är synd, så afhålla de sig ifrån alla, och ännu mera,
om de afhålla sig ifrån flera. Ty så snart någon af föresats
eller bestyrkelse af håller sig ifrån något ondt [ting], emedan
det är synd, så hålles han af Herren i föresatsen att afhålla
sig ifrån de öfriga; hvarföre, om han af ovetenhet eller af
någon kroppens öfvermäktiga begärelse gör ett ondt, tillräknas
dock detta honom icke, emedan hän icke föresatt sig det, ej
heller bestyrker det hos sig. Menniskan kommer till denna
föresats, om hon en eller två gånger på året utforskar sig
och bättrar sig ifrån det onda, som hon anträffar hos sig;
annorlunda den soin aldrig utforskar sig. Härutaf blir
uppenbart, hvem det är som synden icke tillräknas, och hvem som
hon tillräknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
