Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmar af Emanuel Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror, at hans ansichte så ock warit medan han lefde: han
sade til mig, och frågade, om jag har sundzhetz pass, jag
swarade, Herre det wet då [o: da] better än jag, nå så giör sade
han, det är, som jag fant vti mitt sinne betyda, älska mig
werckeligen eller giör hwad ta lofwadt, gud gifwe mig nåd
dertil jag fant at det stod intet i mina krafter, waknade,
med rysningar; kom åter i ett sådant stånd at jag war i
tanckar hwarken sofwande eller wakande, tenckte, hwad mon
detta wara, är det Christus Gudz son jag sedt, men det är
synd at jag twiflar derom, men som befalt är at man skal
pröfwa andarna, så tenckte jag efter alt, och fant af det
som natten förvt passeradt, at jag war af den helge anda
hela natten purifieradt och omlindat och bewardt, och
således praeparerad här til, som ock at jag föll på mitt ansichte,
och orden jag talte, samt bönen kom intet af mig sielft,
vtan orden sattes i min mun, doch at jag talade, och at
alt hwar heligt, så fant jag, at det war Gudz Son sielf, som
kom ned med ett sådant dån, och som prosternerade mig
til mareken, af sig sielft, och giorde bönen, och så sade det
wara Jesum sielf: jag bad om nåd, at jag skulle derom så
lenge twifla, som ock at det kom i min tancke at begiära
miraele, det jag fant wara otilbörligit. derpå föll jag til
bönen, och bad allenast om nåd, mehra kom jag intet vt
med, doch sedan, lade jag til, och bad at få kiärleken, som
det är Jesu Christi werk och intet mitt. emedlertid gick
ofta rysningar öfwer mig.
Sedan wid dagningen kom jag åter i sömn, och då hade
alt i tanckar, huru Christus binder sig med menniskior, kom
heliga tanckar, men de woro så, at de äro ovtransakelige
til [o: ty] jag kan icke det minsta föra det til pennan,
hwad då passeradt; ty jag wet allenast jag warit i sådana
tanckar.
Så såg jag min fader, vti en annan habit, nestan
röd-achtigt, han kallade mig til sig, och tog mina armar, der
jag hade halfarmar men [ei] manchetter frammanföre, han tog
begge manchetterna fram och knytte dem med mina band,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
