Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmar af Emanuel Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en kysk man har da är [o: han] är i werckelig kiärlek och
in ipso actu med sin maka, sådan amaenitas extrema war
suffunderad öfwer min hela kropp, och det lenge, hwilcket
jag också hela tiden tilförene, helst wid nest för än jag
insomnade, och efter sömnen \ ja ltima; nu medan jag war i
andanom, doch waken, ty jag kunde lyfta op ögonen och
wara waken^ komma in igen vti det, så såg och merckte
jag, at den innerliga och werckeliga glädien kom dervtaf,
och at så mycket man kunde wara dervti, så mycken
wel-fägnad hade man, och så snart man kom vti en annan
kiärlek som iutet concentrerade sig dit, at man då strax war
vtur wägen, som til någon kiärlek til sig, eller som intet
der concentrerade sig, då war man dervtur, kom en liten
köld öfwer mig, och en sort af liten rysning, som och at
det qwalde mig, hwaraf jag fant hwaraf mitt qwahl ibland
har kommit, och fant då hwaraf det stora qwahl kommer,
enär anden bedröfwer en, och at den på slutet stannar vti
en ewig pina, och får helfwetet, enär man owärdeligen
vnd-far Christum i nattwarden, ty anden är som plågar en
owärdighet då. i samma stånd som jag war, kom jag än
diupare i andanom, och fast jag war waken, intet kunde
regera mig sielf, vtan kom som en öfwermechtig drift, at
kasta mig på mitt ansichte och taga ehop henderne och
bedia hwad tilförene, om min owärdighet, och med diupeste
ödmjukhet och wördnad bedia om nåd, at jag som den störste
Syndaren, får syndernes förlåtelse, då jag merckte och [o: at]
jag war i det stånd, som natten näst för den sista, men widare
intet kunde se, emedan jag war waken: det vndrade jag,
och så wistes mig i andanom, at menniskia i detta tilstånd,
är som en menniskia som wänder fötterne op, och hufwudet
ner; och kom för mig hwarföre Moses moste afkläda sig
sina skor, då han skulle gå til den helige; och at Christus
twettade Apostlarnes fotter, och swarade Petrum, at när
fotterna äro twettade är alt nog: Sedan i andanom fant jag,
at det som går ifrån sielfwa centro, som är amor, är den
helge ande som repraesenteras igenom watn, ty det nemdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
