Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna hela genom händers påläggning — en gåfva, som
han en eller två gånger välsignelserikt begagnade.
Svedbergs förmögenheter voro de, som under gynnsamma
omständigheter alltid samverka för att skapa stora och utmärkta
människor. Han var, som vi förut antydt, mindre teolog
än nitisk kristen. Den spekulativa teologien i och för sig
kallade han djäfvuls tro. »En människa», brukade han säga,
»kan gärna ha en god dosis sådan, men detta skall dock
ej hindra henne från att sjunka i helvetet.» Han kände
hvarken rast eller ro och sökte alla anledningar och
tillfällen han kunde för att göra godt mot andra; synnerligt
samvetsgrann var han i utöfvandet af sin biskopliga verksamhet.
»En biskop har mycket annat att göra än att sitta i sitt
kapitel och låta de andre buga för sig, att viga in präster,
att hålla personalier för stora likstolar, resa från gård till gård
i vackert väder samt se ut feta brödstycken för sina barn
och barnbarn.:> Vidare brukade han halft skämtande säga:
»Det är med prästsäcken som med Guds godhet — den
har ingen botten.» Omsorgen för de fattiga upptog
ständigt hans tankar, men därför saknade han ej världslig
visdom, takt och skarpsinne utan ägde äfven dessa egenskaper
i hög grad. Sådan var Emanuel Svedbergs far, och sådan
som fadern är, sådan bör man ock kunna vänta att barnet
blir med de nödvändiga olikheter, som upprinna ur en olika
uppfostran och yttre omständigheter.
Om Swedenborgs lif från det tolfte till det tjuguförsta
året äro äfven underrättelserna särdeles magra. Det
berättas dock från denna tid, att han tog doktorsgraden vid 21
års ålder. Gradualdisputationen var ett urval af sentenser
ur Seneca och Publius Syrus Mimus angående den
barnsliga kärleken, dygden och vänskapen*. Den var tillägnad
hans fader i uttryck af den varmaste kärlek- och vördnad.
* I utlandet fattar man denna afhandling som tecken till vunnen
doktorsgrad, men så var ej förhållandet.
Utg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
