Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion, som han ej kunde tåla, och då han nödvändigt ville
förebygga den, förleddes han lätt att låna sig till fromt
bedrägeri. Paxton Hood, bland andra, uttrycker sin förvåning
och ledsnad öfver, att Wesley, »den lättrognaste af
otroende», skall ha utspridt detta sorgliga förtal. . . Wesley hade
dock förut sagt om Swedenborg: ’nu kunna vi gärna bränna
upp alla våra teologiska verk. Gud har sändt oss en lärare
från himlen och i Swedenborgs skrifter kunna vi lära allt,
som är nödvändigt för oss att veta.’»
»Anklagelsen för svagsinthet», fortsätter Hood, »ligger
dock nära: utan tvifvel hade Swedenborgs lära på något sätt
inkommit i den unga metodistförsamlingen, och vi se, huru
raskt Wesley trädde emellan för att förekomma spridandet
af meningar, som på något sätt skulle kunna vända hans
får från den. wesleyanska kyrkans enkla läror.»
Wesleys åtgörande att bekantgöra förtalet framkallade
dock en vederläggning. En af de få, som vid denna
tidpunkt satte någon tro till Swedenborgs sändning, var en
viss Robert Hindmarsh. I sitt arbete »Vindication of
Swedenborg», hvilket verkligen utgör ett skickligt försvar för denne,
intygar han, att han sökt och träffat Brockmer, för hvilken
han i tre ansedda vittnens närvaro noggrannt uppläste
berättelsen i »Arminian Magazine», hvarefter han noga
utfrågade honom rörande sanningen af denna. Utan tvekan
nekade Brockmer sig bestämdt ha sagt någonting sådant om
Swedenborg, vare sig till Wesley eller någon annan, och
till-lade: »Swedenborg var aldrig besvärad af någon sjuklighet
och ännu mindre af någon häftig feber, åtminstone så länge
han var i mitt hus, och icke heller handlade han i något
afseende på det sätt, som Wesley så orättvist framställt.
Brockmer var förargad öfver, att Wesley begagnat sig af hans
namn som stöd för sitt förtal, och yttrade, att dennes
lättrogen-het var en känd sak, samt att han lät inverka på sig genom
en mängd tomt prat, från hvad håll det än komme. Något
eget är det emellertid, att Mathesius kort efter detta blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
