Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sedda i den andliga världen», hvilka anföras för att
upplysa och styrka de läror han förkunnar. Swedenborgs
tolkning af skriften är helt och hållet grundad på den s. k.
motsvarighetsläran, eller förhållandet mellan skaparen och det
skapade, mellan orsak och verkan, ande och materia, bibeln
och naturen. Gud, den ende, själtbestående varelsen, är
skaparen till allting — ej af intet utan genom en
emana-tion från honom själf; genom sin motsvarighet med honom
uppehålles och skyddas också allt. Kunskapen om
korrespondensläran är därföre nyckeln till alla vetenskaper, och med
begagnandet af denna nyckel upptäcker Swedenborg, att den
naturliga världen ej är annat än en emanation af den
andliga världen, att människan är naturen i sammandrag, att
naturen åter är människan i sin utbredning, och att
universum för Guds ögon är liksom en enda stor människa.
Allting i naturen, i elden, i luften, på jorden och i vattnet,
hvarje djur, hvarje blomma, hvarje fisk, insekt och kräldjur,
hvarje träd, ört, frukt och blomma föreställa alla
motsvarande principer i människosjälen. Bibeln är alltigenom
skrifven i öfverensstämmelse med motsvarighetsläran. De
elfva första kapitlen af Genesis äro helt och hållet bildliga.
Adam föreställer sålunda det första, ursprungliga tillståndet
inom kyrkan; de sex skapelsedagarna åter förebilda de olika
skedena af kristlig tillväxt och kyrkans utveckling; den
sjunde dagen, hvilodagen i Edens lustgård, förebildar det
himmelska oskuldstillståndet, under hvilket kyrkan under
dess första barndomstid började sin bana. Frestelsen genom
ormen, själfviskheten, utgör en förebild af människans första
lutning mot »själfvet* och början till hennes förfall.
Öfver-svämningen förebildar förstörelsen af kyrkan i sitt
dåvarande tillstånd, medan Noach och arken föreställa ett
nytt, andligt tillstånd. I sin ordning når också denna tid
ett slut, men på dess ruiner reser sig hebreiska kyrkan, ett
tillstånd af lydnad och naturlig religion. En ny tid följer
åter efter denna, under hvilken människosläktet faller så
Den andlige Columbus. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
