Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort mynt, hvilket han sade sig behöfva för sina resor och
till tryckningskostnader.
Swedenborg hade, som man lätt kan förstå, många som
besökte sig. Mot alla var han vänlig och tillgänglig, hvad
natur deras olika frågor än hade. Några frågade honom
angående sina bortgångna släktingars tillstånd efter döden;
änkor sökte få veta, huru deras män hade det; andra åter
för att han skulle säga dem, hvar deras egendom tagit vägen,
om den stulits eller undangömts. Dem som kommo endast
af nyfikenhet tillfredsställde han nästan aldrig, uppmanade
dem att lägga denna afsides och gaf månget godt råd. Han
var klok nog att alltid ha en af sina tjänare inne i rummet
och ville alltid, att samtalet skulle föras på svenska, på det
att detta ej skulle förvridas, så snart det kom utom dörrarna.
Vid ett tillfälle kom en ung man till Swedenborgs hus
i afsikt att mörda honom. I dörren möttes han af träd’
gårdsmästarens hustru, hvilken anade, att det ej stod rätt
till, och sökte intala främlingen, att Swedenborg var utgången.
Detta ville dock denne ej tro utan rusade genom huset ut
i trädgården, men härvid hängde hans rock upp sig på en
spik i låset. Under försöket att lossa denne föll hans
blottade svärd till marken. Genom denna »tillfällighet»
förlorade han alldeles besinningen och flydde hals öfver hufvud
samt dödades, säges det, sedermera i en duell. Man har ej
något bevis, att denne hade något emot Swedenborg;
säkerligen var det ett fall af mordlust-mani mot utmärkta
personer, hvarpå exempel alltemellanåt förekomma.
En svensk prästman, N. Collin, som 1766 gjorde
Swedenborg ett besök, säger, att denne då för tiden väf ett
föremål för mycken uppmärksamhet i hufvudstaden, och att
hans utomordentliga karaktär var ett stående samtalsämne.
Den åldrige Swedenborg emottog honom mycket vänligt, och
sedan de samtalat en lång stund, anhjjll Collin som en stor
ynnest, att ett möte måtte föranstaltas mellan honom och
hans nyligen aflidne broder. Swedenborg invände, att någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
