- Project Runeberg -  Emanuel Swedenborg : Den andlige Columbus /
127

(1906) [MARC] Translator: Johannes Sundblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»den djupaste vördnad för världens Frälsare, på hvilkens
gudomlighet hela systemet hvilar. Om han understundom
förfäktade tydliga villomeningar, så att han af denna
anledning måste anses som kättare, har jag dock svårt att hos
honom finna de motiver, genom hvilka de flesta sådana
äro missledda.»

Swedenborgs värdinna plägade omtala för Cuno, huru
litet besvär deras celebre hyresgäst gjorde dem. »Jag
önskar verkligen, att han ville stanna hos oss i hela sitt lif.
Mina barn komma att mest sakna honom, ty han går aldrig
ut utan att ha något godt med sig hem; ja, de småkräken
tycka mer om honom än om både mig och sin far.»

Hvad Swedenborgs förmögenhet angår, så hade Cuno
varit i tillfälle att göra sig förvissad om, att han af
realiserad egendom hade en årlig inkomst af 10,000 gyllen samt
dessutom andra penningar. »Sina arbeten, tryckta på stort
och dyrt papper», säger han vidare, »skänker han bort, och
af bokhandlarne fordrar han ingen redovisning, men dessa
préja honom dock så mycket de kunna och låta väl betala
sig» . .. »Swedenborg lefver särdeles sparsamt», säger han
på ett annat ställe; »choklad och skorpor utgöra hans
vanliga middag.» Hvad hans yttre angår, bekräftar Cuno, hvad
han ofta hört, att han för sina år var ett under af hälsa.
»Oaktadt han är tjugu år äldre än jag, vill jag dock ej
riskera att springa kapp med honom, ty han är ännu så
snabbfotad, som vore han en ung man.»

Cuno tyckte, att Swedenborgs ögon voro oändligen
sköna. »Från hans leende, ljusblå ögon, säger han, hvilka
han alltid höll fasta på mig under våra samtal, föreföll det
mig alltid, som om sanningen själf talade. Gycklare, som
kommo för att ’drifva med’ den gamle, glömde sitt gäckeri
och lyssnade stumma och uppmärksamma till hans samtal
rörande den andliga världen. Det var, som om hans ögon
haft förmågan att pålägga alla en aktningsfull tystnad.» Han
intog ofta sin middag utom hus; var alltid sällskaplig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:37:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swedenborg/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free