Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå lämnade Swedenborg för sista gången Amsterdam
och kom i början af augusti 1771 till London. Han styrde
genast kosan till sina gamla rum, n:r 26 Coldbath-fields, hos
perukmakaren Mr Shearsmith, där han nedslog sina bopålar
på samma sätt som beskrefs i början af vår bok. Här
inväntade han lugnt kallelsen från det land, från hvilket ingen
återvänder. »Hans närvaro var en välsignelse för vårt hus»,
sade Mrs Shearsmith; »under det han var hos oss, hade vi
både lugn och arbete.» Tyckte dessa hederliga människor
om sin hyresgäst, så aktade och respekterade han dem icke
mindre. Detta gick till och med så långt, att han plägade
skicka Shearsmith till sin byrå för att göra sig själf betald
för sina räkningar. Bland dem som besökte Swedenborg
under hans sista dagar var äfven den svenske pastorn Ferelius,
som härom efterlämnat intressanta enskildheter, af hvilka vi
vilja göra ett utdrag. Sålunda berättar han, att Swedenborg
någon gång gick i kyrkan, men att han sagt honom att han
ej där hade någon ro, emedan andarne motsade
predikanten, i synnerhet då denne talade om tre personer i
gudoms-väsendet. Många äro måhända böjda för att tro, fortsätter
Ferelius, att Swedenborg var en besynnerlig och excentrisk
personlighet; detta var dock ingalunda händelsen. Tvärtom
var han såsom sällskapsmänniska särdeles angenäm och
behaglig; ingick i samtal rörande alla möjliga ämnen och satte sig in
i den persons tankegång, med hvilken han samtalade. Han
talade aldrig om sina egna skrifter och läror, utom då han
tillfrågades, men då talade han lika oförbehållsamt, som han
skrifvit. Hände det åter, att någon gjorde närgångna frågor
eller sökte förlöjliga honom, fick den som anföll honom ett
sådant svar, att han genast nedtystades utan att blifva
klokare för det. — En annan, som besökte honom, var en Mr
Burkhardt, klockare vid svenska församlingen i London. Denne
säger: »Swedenborg är en god, ja, helig man, men mycket
fallen för en viss sinnesfrånvaro; till och med under sina
promenader tycktes han stundom vara fördjupad i bön. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
