Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Afwig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afwig, Afwog: 1. i egentl. men. (formen
afwig): inversus, aversus; afwiga sidan,
afwigsidan, afwigan af ngt pars inversa l.
aversa alicujus rei l. blott dessa adjektiv
såsom attribut, t. ex. inversa vestis, aversa
manus = afwigsidan af en klädning, af
handen. — 2. oeg.: a. afwig = förwänd:
perversus, laevus, praeposterus. — b. afwog
= wrångt, obenäget sinnad: adversus,
aversus, alienus, iniquus, infestus,
(contrarius) alicui; lyckan war honom a. fortuna
adversa usus est; bära afwog sköld emot
sitt fädernesland contra patriam arma ferre.
-woghet: animus aversus, adversus,
iniquus; iniquitas; mens aversa, iniqua.
-wigsida se Afwig 1.
Afwigt, Afwogt: wara afwogt sinnad mot
ngn averso, iniquo animo esse in alqm.
Afwika: I. i eg. men.: a. afwika från ett
ställe, från orten (synon. rymma): terra,
regno (fr. orten, ur riket) excedere (jfr abiit,
excessit, evasit, erupit, C.); fugere; fuga
relinquere locum, urbem, regionem. —
b. från wägen, från rätta stråten:
declinare, aberrare a via (C.); deflectere (de
via, T.). — II. oeg.: 1. afwika från något
(det rättas wäg l. bud, från sanningen o. s.
w.): a. med personligt subjekt: decedere de
officio, de fide; discedere a fide
justitiaque (C. de Off. III. § 79); a sententia
sua; a re (från ämnet); a recta
conscientia unguem transversum non oportet
discedere (C.); recedere a lege; a recta
verborum significatione (Pacuvius non
d-it, C.); declinare de via (det rättas wäg,
C. de Am. § 61); a religione, ab officio;
deflectere (a veritate). — b. om sakligt
subjekt: abhorrere, discrepare ab
humanitate, a veritate; deflectere (deflexit
aliquantulum consuetudo de spatio
curriculoque majorum, C.). — 2. afwika från
ngn, från hwarandra: discrepare ab alqo,
inter se; abhorrere ab alicujus sententia;
dissentire ab alqo, inter se.
Afwikande: diversus; dissimilis; dispar;
hysa en a. mening dissentire; aliter
sentire; yttra en a. mening diversam
sententiam dicere l. pronuntiare. -kelse: 1. i
allm.: declinatio, aberratio. — 2. a. i
mening: dissensio; discrepantia. -ikning se
Afwikelse 1.
Afwinda: deglomerare. — Afwinna: 1.
auferre alqd ab aliquo; eripere alicui
alqd. — 2. a. en sak dess wackraste sida quid in
quaque re optimum sit, elicere l. eruere.
Afwisa: i allm.: non admittere;
excludere, repellere, repudiare; - afwisa en
besökande janua excludere, prohibere alqm;
venienti l. accedenti aditum non dare;
janua repellere; non admittere; a. en
rättssökande, ett klagomål petitorem excludere
(C. de Or. I. 168), querimoniam non
admittere, aspernari; a. en sökande (af tjenst
o. d.) petenti repulsam dare; a. en bön,
en bedjande non audire, non admittere;
repudiare, aspernari preces, precantem,
supplicem; a. ett råd, förslag, anbud
consilium, rem oblatam, condicionem
aspernari; a. ett anfall rejicere, reprimere,
refutare minas, impetum alicujus,
cupiditatem alicujus; a. en beskyllning crimen
repellere, rejicere, refutare, defendere;
a. ett bewis l. inkast argumentum l. quod e
contraria parte affertur refellere,
refutare, confutare. -wisande: göra en a.
åtbörd gestu repellere, repudiare alqm.
Afwiska: peniculo l. penicillo detergere.
Afwita: amens, demens (homo, ratio,
consilium); mente captus, delirus, fatuus
(homo).
Afwittra: filiorum hereditates
(patrimonia) a re uxoria separare; privatas
possessiones ab agro publico separare.
Afwog se Afwig.
Afwäg: 1. = sidowäg, biwäg:
deverticulum; avium, devium iter; trames (callis)
obliquus, transversus; föra ngn på a-ar
per avia ducere. — 2. = orätt wäg,
willowäg, wanligast i bildlig men.: föra på afwäg,
afwägar a recta via abducere, deducere;
transversum agere (ambitio multos
transversos egit, Sa.); in errorem inducere
alqm; komma på a-ar errare; a recta via
aberrare; in errorem induci, incurrere,
incidere.
Afwäga: 1. = noggrant wäga: a. eg.:
pendere; ponderare; examinare; librare;
pondus rei exigere. — b. i allm. =
afpassa, beräkna, bedöma: a. skälen för och
emot causas utriusque partis ponderare;
afwäga (wäga) sina ord verba moderari;
a. ordens betydelse verborum pondera
examinare, ad veritatem exigere; a. följderna
af hwarje handlingssätt eventa cujusque
facti inter se ponderare. — 2. =
nivellera: ad libellam exigere; librare;
collibrare; perlibrare. — 3. wäga af åt ngn:
pendere, appendere alicui. -wägare:
librator. -wägning: collibratio.
-ningsinstrument: libella.
Afwälta, -wältra: devolvere, demoliri,
amoliri.
Afwända: 1. i eg. men.: avertere
(wanligare är Bortwända). — 2. oeg.: avertere
animum alicujus (ngns uppmärksamhet),
periculum, malum ab aliquo; averruncare
(om gudar), defendere, prohibere,
depellere malum ab aliquo; amovere culpam,
suspicionem (misstanke); abducere, avocare
(mentem, animum uppmärksamheten).
Afwänja: desuefacere alqm a re;
dedocere alqm (facere alqd); afwand =
desuetus, desuefactus; särskildt: afwänja ngn
från modersmjölken a lacte, a mamma
desuefacere (Varr.); a lacte prohibere, lacte
depellere (Hor.).
Afwänta se Afwakta.
Afwäpna: 1. eg.: exarmare, dearmare;
armis despoliare alqm, arma detrahere
alicui; a. sig arma ponere; arma exuere;
absolut om en stat = exercitus exarmare
l. dimittere; belli apparatus omittere. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
